- Project Runeberg -  Tiden / Sjätte årgången. 1914 /
7

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Mehring, Frans: Milis och stående här (efter »Neue Zeit»)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den ock överlägsen den ryska. Denna
hade ännn mer odugliga officerare,
soi-daterna misshandlades, voro dåligt
klädda och dåligt beväpnade o. s. v.
Men i ett avvek ryska armén från den
preussiska; den bestod av landets
egna söner. I och för sig behövde
detta icke betyda någon större
moralisk kraft. Om denna här säger en
rysk militär skriftställare bl. a., att
”ryssen känner icke något
förskräckligare öde än att bli soldat”.

Den egenartade solidaritet, som
flera kännare av den ryska hären
ändock konstaterat ■—- Mehring anför
särskilt Bcrnhardi -— har Engels
undersökt till sina orsaker, då han skriver:

"Den ryska soldaten liar en otvivelaktig
tapperhet. Så länge det taktiska avgörandet
låg i angrepp av slutna infanterimassor var
han i sitt element. Hela hans livserfarenhet
hade anvisat honom solidaritet med sina
kamrater. På landsbygden den ännu
halvkommunistiska bykommunen, i staden den
kooperativa organisationsformen aitel;
överallt krugovaja pornka, kamraternas
ömsesidiga ansvarighet; kort sagt ett
samhällstillstånd, som handgripligt hänvisar till
sammanhållningen som hjälpen mot allt, till den
åt sitt eget initiativ lämnade individens
hjälplöshet. Denna karaktär bevarar ryssen
även som militär; bataljonsmassorna äro
knappt att spränga, ju större faran är, dess
fastare klumpa de ihop sig.

Det inre kittet i den ryska här, som
avgörande grep in i Europas öden,
var alltså icke den stående härens
disciplin utan milisens, den ur
truppernas intima arbets- och livsgemenskap
härflytande disciplinen, ett kitt så
starkt, att armén icke en gång lätt
berördes av den oerhörda omvälvning i
krigföringen, som kom den
preussiska mönsterhären att springa i tusen
skärvor.

*



Mehring drar nu ur sitt historiska
material följande slutsatser:

Frågan milis eller stående här är
en fråga om härens författning och
själen i varje sådan är disciplinen.

Rent abstrakt betraktat är
milisdisci-plinen, som härrör från intimaste
livsgemenskap, oändligt överlägsen den
stående arméns, frambringad av lära
och tukt. Icke skolan utan livet
smider en kämpe. Men förutsättningen
är då en sådan gemenskap i arbete och
liv, som blott genom historisk
utveckling kan skapas; felas den står milisen
efter den stående hären liksom
analfabeten efter abc-darien.

Nu har det kapitalistiska
produktionssättet sönderfrätt och förstört alla
ursprungliga samhällstillstånd, som:
bevarat rester av urkommunism.
Därmed har också dessa samhällstillstånds
härförfattning fallit sönder. De
moderna klasstaterna behövde emellertid
i än högre grad armén. De vilade på
erövringens princip utåt, på
under-tryckandets princip inåt. Så skapades .
de stående härarna, drillade till
mekanisk lydnad, som verktyg utåt och
inåt.

Den borgerliga ideologin förbisåg
alldeles, att den borgerliga
utvecklingen var oskiljaktig från systemet med
stående arméer. Också hade män som
Voltaire eller Fichte de mest naiva
föreställningar om krigsväsen. Carnot
och Scharnhorst voro däremot män
med historisk blick och kännare av
krigsväsendet. De visste att påvisa,
varför en stående här var nödvändig
i den moderna klasstaten och milisen
möjlig blott vid sidan därav, i andra
rummet och inom blygsamma gränser.
Deras begränsning låg i att de ieke
kunde se ut över sin egen tid och inse
klasstatens förgänglighet.

Ju högre det kapitalistiska
produktionssättet utvecklade sig, desto mer
förstärktes staternas erövrings- och
undertryckningstendenser och de
stående härarna blevo ett folkens gissel
sådant Voltaire och Fichte ej en gång
kunde ha anat. Men det skapar
samtidigt i den moderna arbetarerörelsen
den första betingelsen för en milis,
som på ett oändligt högre trappsteg
föryngrar de ursprungliga
samhällsförhållandenas disciplin och bär all
borgen för att kunna långt överflygla
den stående härens disciplin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1914/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free