Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Sandler, R.: Två randanmärkningar till G. F. Steffens artikel: Det kommunistiska manifestet och den materialistiska historieuppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdeteorins område. Ej nog med att
satsen icke återfinnes i dessa Marx’
skrifter. På åtskilliga ställen — och
just vid det elementära utvecklandet
av värdeteorin — polemiserar Marx
direkt och uttryckligen mot denna sats.
I första kapitlet av ”Das Kapital”
(Sjätte upplagan. Band I. S. 9—10)
heter det:
”Bruksvärdena roek, linneväv o. s. v., kort
sagt alla varukroppar, äro sammansatta av
två element, naturämne och arbete. Om man
drar ifrån totalsumman av alla olika nyttiga
arbeten — — — så stannar alltid ett
materiellt substrat kvar, som förefinnes av
naturen utan mänskligt åtgörande. Människan
kan i sin produktion blott förfara som
naturen själv, d. v. s. blott ändra ämnenas
former. Än mer. I själva detta arbete
under-stödjes lion beständigt av naturkrafter. A
r-betet är alltså ieke den enda
källan till det producerade bruksvärdet,
till den materiella rikedomen.
Arbetet är dess fader, såsom William Petty
säger, och jorden dess moder.”
Plär säges alltså direkt motsatsen till
vad Steffen anger som marxistisk
uppfattning. Lika uttryckligt förkastas
den av Marx också före Kapitalets
tillkomst. I Zur Kritik der politischen
Oekonomie (1859) återfinnes följande
tämligen tydliga sats (s. 13 i upplagan
av 1907):
”Det är falskt att om arbetet, såvitt det
frambringar bruksvärden, säga, att det är
enda källan till den genom arbetet
fram-bragta, materiella rikedomen.”
Saken är alltså klar vad Marx angår.
Skulle Engels ha en annan
mening? Enligt Steffen bekänner sig
Engels ”tydligt och klart” till
den absolut ohållbara doktrinen
om arbetet som ensam
rikedomskälla. Men vad är det, som
Engels påstår produceras allena av den
arbetande klassen (vilket givetvis icke
får läsas: den kroppsarbetande utan
här som eljes är en omskrivning av:
det mänskliga arbetet) ? Man väntar
ordet ”rikedom’’, men finner ordet
”alla värden”. Därmed blir
Steffens slutledning något verkligen för-
bluffande. Skillnaden mellan värde
och rikedom, så som dessa termer
brukas av Marx-Engels, helt enkelt
förbisedd?
I marxistiska kommentarer av Marx’
läror har denna skillnad kraftigt
understrukits. Så i Kautsky: Marx’
ekonomiska läror (sv. översättningen,
s. 30).
”Ett misstag begås i synnerhet ofta av
motståndarna till Marx’ teorier: att förväxla
v ärde och r i k e d o m. Man lägger ofta
den satsen i Marx’ mun: Arbetet är källan
till all rikedom. Men den som följt vad som
här förut uvecklats, skall lätt inse att detta
påstående står rakt’ i strid med
Marx’ åskådning (kurs. av mig) samt
förutsätter att man skall vara fången i
varuvärldens fetischism. Värdet är en
historisk kategori, som blott gäller för en period
av varuproduktion; värdet är ett samhälleligt
förhållande. Rikedomen däremot är
något materiellt, består av bruksvärden.
Rikedom kommer att frambringas under alla
produktionsformer; det finns ett slags rikedom,
som blott frambringas av naturen, som icke
i sig innehåller något arbete; det finns intet
slag av rikedom, som blott frambringas
genom det mänskliga arbetets verksamhet.”
Men varifrån kommer då det
berömda slagordet om arbetet som ”källan
till all rikedom och all kultur” — om
ej från Marx? Formuleringen
härstammar från Gothaprogrammet av 1875,
däri lassalleanernas inflytande gjorde
sig gällande genom en hel rad
förvanskningar av den marxska
åskådningen. Men detta kompromissprogram
blev också som bekant mycket bistert
avfärdat av Marx. Och då marxismen
bröt fullt igenom i
Erfurterprogram-met avlägsnades denna liksom andra
mera agitatoriskt lockande än
teoretiskt välgrundade satser från den
las-salleanska tiden. Det har dock icke
hindrat, att den ”ohållbara ekonomi^
ska doktrinen” ofta utgivits såsom
Marx’ andliga egendom. Att nu finna
den spöka i en Marx-studie av en
socialistisk nationalekonom var dock
överraskande.
Riekard Sandler.
Tiden n:r 1, 1914
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
