Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Rewiuk, Emil: Två av Rysslands nationella frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bönderna höra i Ukrajna nästan helt och
hållet till underklassen. För
närvarande finns det i ryska Ukrajna ingen
folklig politisk rörelse på landsbygden
och i småstäderna, som inte är
”mazepinsk” (av Mazepa). Så kallas av
ryska nationalister alla ukrajnska
tendenser till självständighet. Dessa
tendenser äro inte organiserade. Det
tillåtes inte. Det är också sant, att
ukrajnska renässansen är av mera
kulturell än politisk art. Det sista uppror
Ukrajna gjorde var Mazepas förbund
med Karl XII mot Peter den store
(1709). Sedan dess ha ukrajnsk
överklass blivit Moskwas slavar, ”stolar
på vilka fötterna vila”, medan
ukranjsk medelklass skänkt Ryssland
dess främsta vetenskapsmän, de som
skapade rysk målarkonst och den som
skapade ryska romanen (Gogol, på
ukr. Hohol).
Bönderna slutligen ha från
Katarina II (1764) fått livegenskapen, som
varade i 100 år (till 1861). Det är
sant att Ukrajnas nuvarande ställning
är allt annat än lysande. Dess
relativt högtstående åkerbruk på den
bästa jorden ryska riket har och dess
uppblomstrande sockerindustri samt
rika kol- och järngruvor i
Katerynoslavtrakten skatta bara 50 % till de
utgifter (ryska) skolorna och
(ryska) ämbetsmannaväldet etc. kostar
i Ukrajna, övriga 50 % får själva
centrala Ryssland till skänks.
Men det är också sant, att ukrajnska
frågan efter 1905 icke är detsamma,
som före detta året, så stora framsteg
har den gjort.
Man blir förvånad när man ser bara
två saker: ukrajnska pressens
uppståndelse och det utrymme, ryska pressen
och riksduman ger åt ukrajnska
spörsmålet nu och före revolutionen 1905.
Det är revolutionen som tillförsäkrat
ukrajnska rörelsen det mått politisk
frihet som man nu har där nere. Det
är inte mycket: inte bara politiskt
utan även rent kulturellt
upplysningsarbete är förföljt, föreningarna
upplösas gång på gång, ukrajnska tidningar
påläggas höga böter för varje utslag
av separatism, de få icke gärna
abonneras i sådana läsestugor som ha
stats- eller landstingsunderstöd och de
konfiskeras antingen av domstolen
eller av postmästaren i landsorten. (Om
föreståndaren för ett postkontor är
antiukrajnisk då säger han kort och
gott till abonnenterna, att ukrajnska
tidningen, ”inte har kommit”). Men
för 8 år sedan fanns det inte en enda
ukrajnsk läsestuga och inte en enda
tidskrift på ukrajnska. Det var
förbjudet. Nu ha de 20 stycken
tidningar och tidskrifter — för 25 miljoner
människor! och äro glada åt det. Förra
året har i Kejiv börjat utkomma en
marxistisk journal på ukrajnska. Nu
finns det i Ukrajna en hel rad ryska
tidningar, som ha en särskild
avdelning för behandling av ukrajnska
frågan. I de stora Petersburg- och
Moskwatidningarna diskuteras frågan
oftare och oftare. Ryska pressen har
upptäckt Ukrajna. Frågans läge låter
karaktärisera sig på följande sätt:
alla reaktionära tidningar giva uttryck
åt tron, att Ryssland kan förryska
Ukrajnas befolkning. Därför bör
det fortsätta Peter den stores politik,
som gick ut på att konfiskera
Ukrajnas självstyrelse. (Om denna politik
har professorn vid Petersburgs
tekniska högskola, Nobel, skrivit ett gott
arbete.) Framförallt inga
kompromisser, säger ryska högern.
Ukrajnska folkets kulturella emancipation
blir bara ett steg till
Mazepaprogrammets förverkligande, och det betyder
skapande av en ukrajnsk stat. ”Med
en germansk monark i spetsen”,
brukar tidningen Nowoje Vremja tillägga,
”och som germanismens
bundsförvant”. Eftersom Ukrajna inte
gränsar mot tyska områden, och inga
konflikter har med dem, men väl med
slaviska ryssar och polacker, är det inte
panslavistiskt. Förresten finns det
intet ukrajnskt språk, bara en dialekt,
som inte lämpar sig till användning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
