Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Rewiuk, Emil: Två av Rysslands nationella frågor - Till diskussionen i militärfrågan. Några inledningsord av Tidens redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskaplig litteratur. Ryska
vetenskapsakademin i Petersburg är av
motsatt mening och har officiellt uttalat
sig till försvar för ukrajnska språket,
men då är kejserliga
vetenskapsakademin, enligt Nowoje Vremja, i
händerna på liberala och ukrajnska
element. I synnerhet när akademin
utmärkte Ukrajnes bäste historiker, prof.
Hruschenski, med hederspris. (I
förbigående sagt finns det i svensk
översättning en god artikel om
ukrajnska frågan av honom. Se ”Ryssland
skildrat av ryssar”, Bonniers förlag,
1910.)
Ryska liberala pressen är i det hela
taget ukrajnofil. Men det finns
undantag och ryska vänstern blir på
sista tiden mer och mer imperialistisk.
Därför är det svårt att profetera om
dess ställning till ukrajnska frågan.
Ryska socialistiska partiernas
ställning är däremot lätt att precisera: De
ha aldrig bekämpat Ukrajnas krav på
nationell självstyrelse, fastän en del
ryska socialdemokrater inte alltid
kämpat för det. Socialistisk rörelse
är i Ukrajna lika stark som i norra
Ryssland, och det är från Ukrajna
ryska revolutionen ofta fått sina bästa
krafter. Den kroniska revolutionen i
tsarriket började med agrarstrejker på
ukrajnska landsbygden och
industritrakter, Kejiv, Katerynoslav och
Charkov, hörde alltid till de bäst
organiserade i riket. Men socialismen i
Ukrajna är i det hela lika litet
organiserad som i det övriga Ryssland.
Alla ukrajnska partier ha
socialdemokratiskt minimiprogram. Den
besittande överklassen är ju främmande,
eller har, rättare sagt, blivit
främmande. Den talar bara ryska, men består
både av ryska magnater, som fått till
skänks stora områden av kronans jord,
och av russificerade ukrajnska
godsägare, judiska köpmän och lika många
tyska som ryska industriidkare. En
del stora gods äro i polska patroners
besittning, som oftare tillbringa sitt
liv i Paris eller i Varschava än i
Ukrajna. Det är kvarlevor från den
tid, när Ukrajna med Polen bildade ett
statsförbund, i vilket polska adeln
hade allt att säga, men båda folkens
bönder, borgare och kungen ingenting.
Nu befaller över dem alla ryske
kejsaren, och polska och ukrajnska politici
få inte ens slåss med varandra, som de
göra bara på andra sidan ryska
riksgränsen i österrikiska delen av Polen
och i österrikiska delen av Ukrajna,
som Habsburgerna erövrade 1772 och
kallade Galizien.
Om polska och ukrajnska politikens
nuvarande ståndpunkt till Österrike
och till Ryssland och om den hotande
österrikisk-ryska konflikten för
Galiziens skull kommer en följande artikel
att handla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
