Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 1914
- Möller, G.: Det liberala försvarsprogrammet och vårt parti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tror, icke blott hos mig utan hos ett
stort antal partivänner.
*
Den första frågan är: hur skola
socialdemokraterna ställa sig till den
liberala regeringens försvarsprogram?
Så som statsministern skisserade
detta program i sitt Karlskronatal
innebär det:
att en väldig summa omedelbart
anslås till truppernas utrustning;
att denna summa uttages genom en
värnskatt, lagd på de större
inkomsterna, fördelad på tre år;
att värnplikten för specialvapnen
ökas över lag till 1 år;
att värnplikten för en stor del av
ungdomen, emedan man behöver
reservbefäl, högst betydligt ökas;
att ett nytt ämbetsverk inrättas med
uppgift att öva ekonomisk och
rättslig kontroll över militärväsendet;
att frågan om infanteriets
övningstid uppskjutes till efter årets
allmänna val, dock under en löst formulerad
förbindelse, att den nuvarande
regeringen skall verka för ökning;
att sjöförsvaret förses med 6 à 7
pansarbåtar, men att större vikt än
hittills lägges på torped- och
undervattensförsvaret; samt
att krigslagstiftningen reformeras
till en viss grad.
Härav taga socialdemokraterna
naturligtvis det nya kontrollämbetet och
värnskatten med uppräckta händer.
Den försvarsvänliga socialdemokratin
kan icke heller principiellt vägra de
anslag, som krävas för truppernas
utrustning och för flottmateriel, varvid
vi helt naturligt måste lita på de
uppgifter, om vad som är oundgängligen
nödvändigt, som våra partivänner i
försvarsberedningarna lämna. En
praktisk organisation för uttagning av
nödigt reservbefäl måste
socialdemokraterna likaledes vara med om. Så
långt torde inga delade meningar råda.
I fråga om övningstiden komma vi
visserligen i en bestämd
motsatsställning till liberalernas önskningar,
emedan vi av en mångfald skäl, vilka jag
ej här behöver uppehålla mig vid,
måste kräva nedsättningar, men inom
vårt parti är denna sak så klar, att
även detta faller utanför ramen för
socialdemokratins inre behövliga
försvarsdiskussion.
En sak, som däremot icke är lika
självklar, är, huru vi nu efter det
liberalerna framlagt sitt försvarsprogram,
skola i allmänhet förhålla oss till dem.
Kunna vi i fortsättningen idka
”fruktbärande samverkan” med ett parti,
som på den avgörande punkten i
stundens viktigaste inre-politiska fråga
står i klar stridsställning till oss? Så
vitt man skall döma av Hj. Brantings
hållning i partiets huvudorgan, är
detta hans mening.
Vad finns då att säga om den
liberala regeringens nuvarande ställning
i militärfrågan? Jo, för det första att
dess program går så långt i anspråk
på ekonomiska och personliga offer för
försvarets skull, att en högerregering
aldrig i livet skulle vågat frambära
detsamma. Och för det andra att hr
Staaffs Karlskronatal i den del, som
frambars med allra största aplomb,
står i en skärande motsats till en stor
del av talets innehåll i övrigt. Vi
minnas de klingande ord hr Staaff
yttrade om nödvändigheten av löftestrohet
i politiken. De utomordentligt vackra
och i allra högsta grad påkallade ord,
som föllo ur hr Staaffs mun i detta
avseende, synas socialdemokraterna så
självklara, att det snarast är
nedsättande för vårt offentliga liv, att de
överhuvud behövde sägas. Men hur
är det, har hr Staaff någon rätt att
yttra dem? Är icke hr Staaff en
fullkomligt typisk farisé just i fråga om
löftestroheten mot valmännen? Hans
ord gällde vallöftena 1911. Men vad
inneburo dessa vallöften? Inneburo
de blott att liberalerna skulle söka
åstadkomma minskning i infanteriets
övningstid? Finns det i dessa
vallöften förbehåll för specialvapnens
övningstid och de kostnader, en ökning
på denna punkt kan åsamka landet?
Därom har sannerligen aldrig jag hört
ett ord. Och så mycket följer jag
dock med vår politik, att ett sådant
förbehåll ej skulle ha undgått mig, om
det förekommit. Nej, det är ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1914/0027.html
