Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Möller, G.: Det liberala försvarsprogrammet och vårt parti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visst, att liberalernas formulering av
sina vallöften gälla i samma mån alla
vapen. Intet undantag kan göras för
en del av militärväsendet. Om hr
Staaff menat allvar med sina stolta ord
om löftestroheten mot valmännen, så
hade hans oavivsliga plikt bjudit
honom att uppskjuta avgörandet av
specialvapnens övningstid lika väl som
infanteriets. Då så ej skett, ser jag
ingen utväg för honom att undgå att
bli stämplad som en politisk humbug.
Det måste sägas ut.
Dessa två fakta: att den liberala
regeringen går långt utöver vad en
högerregering skulle vågat komma med
och att i den offentliga renlighets- och
anständighetsfrågan hr Staaff är
tvetungad, synes mig vara det mest
frapperande av det nya i vår
försvarspolitiska situation. Det är otänkbart att
vårt partis chef ej observerat dessa
fakta. Därav att Social-Demokraten
ej fäst nämnvärt avseende vid dessa
synpunkter kan jag intet annat sluta
än att, enligt hans mening, dörren
måste hållas öppen för den
”fruktbärande samverkan”.
Social-Demokraten binder sin kritik i den
”fruktbärande samverkans” intresse.
Då är frågan, vad gagn kunna vi
hava av den fruktbärande samverkan?
Kan man hoppas att på grund av
denna hindra den liberala regeringen från
nya militaristiska förvillelser? Eller
kan man hoppas att den i
försvarsfrågan återhållsamma delen av
liberalerna skall känna sig så stärkt av
socialdemokraternas relativt
liberalt-välvilliga hållning, att de skola stanna kvar
på sin ståndpunkt och kanske draga
partiets majoritet med sig? För min
del tror jag icke någotdera. Om
regeringen än undgår att framlägga
förslag nu om ökningar av infanteriets
övningstid, så kommer för visso första
kammaren att, då värnskatten skall
behandlas, avtvinga hr Staaff ett för
framtiden så bindande löfte i denna
fråga, att han under valrörelsen
måste lägga hela sin pondus i
vågskålen för ökning. Och när det sedan
en gång kommer till kritan, svika
liberalerna ej sin regering. Deras trohet
har hållit förut vid minst lika starka,
påfrestningar.
Huruvida den fruktbärande
samverkan för andra frågors skull bör
upprätthållas, faller utom ramen för
denna diskussion. Jag vill här blott ha
konstaterat, att socialdemokraternas,
intressen i försvarsfrågan
(såvida icke frågan kan behandlas,
enligt den plan, som framställts mot
slutet av artikeln) icke betingar
densamma. Tvärtom.
Socialdemokraterna kunna möjligen i
försvarsfrågan påverka liberalerna, i den mån
dessa ännu ej bestämt sig, genom
en skarp kritik av deras
tendenser. Så vansklig, som försvarsfrågan
är för liberalerna, kan det nog hända,
att en del aktar sig för den hotande
militariseringen, om de genom en vass
och sakligt hänsynslös kritik få en
ordentlig varning. Utebliven kritik kan
däremot knappast få någon effekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
