Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1914 - Steffen, G. F.: Den svenska socialdemokratin och Sverges grundlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tid och utrymme tillåta mig icke nu
att i detalj fortsätta granskningen av
våra grundlagar ur konstitutionella,
parlamentariska oeh demokratiska
synpunkter. Men det redan påpekade
visar tydligt, vad som i grunden är
alldeles självklart, nämligen att en 1809
i flygande hast författad regeringsform
omöjligt kan i alla väsentliga stycken
motsvara nationens krav på en sådan
urkund år 1914. Hela det ekonomiska
och i trängre mening sociala
samhällsskicket har ju i grund förändrat sig
sedan 1809. Den moderna
arbetareklassen, såväl som hela det moderna
produktionssättet, har ju uppstått först
sedan dess. De gamla stånden såväl
som ståndsrepresentationen ha
försvunnit. Den allmänna valrätten har
givit vår författning ett nytt
demokratiskt drag av den mest fundamentala
betydelse.
I grunden är det rätt klent beställt
ined det arbetande svenska folkets
genom grundlagarna garanterade fri- och
rättigheter.
Då dessa komma på tal, pekar man
vanligen på regeringsformens § 16, som
har följande lydelse:
’ ’Konungen bör rätt och s a
n-n i n g styrka och befordra, vrångvisa
och orätt hindra och förbjuda,
ingen fördärva eller fördärva
låta till liv, ära, personlig frihet och
välfärd, utan han lagligen förvunnen
och dömd är, och ingen avhända
eller avhända låta något
gods, löst eller fast, utan rannsak-
ning och dom, i den ordning Sverges
lag och laga stadgar föreskriva;
ingens fred i dess hus störa eller
störa låta; ingen ifrån annan ort
förvisa; ingens samvete
tvinga eller tvinga låta, utan
skydda var och en vid en fri utövning
av sin religion, så vitt han
därigenom icke störer samhällets lugn
eller allmän förargelse åstadkommer.
Konungen låte envar bliva dömd av
den domstol, varunder han rätteligen
börer och lyder.”
Allt detta är ju bra, men pekar
snarare tillbaka på flydda tiders,
numera omöjliga barbari, än framåt
på särskilt den nu väsande och
mognande ar b o t a r d emo k r a ti e n s behov av
skydd för sina legitima livsyttringar
och sin legitima strävan att
omorganisera samhället till ett värdigt och
tryggt hem även för de nu
egendoms-lösa och tjänande samhällsklasserna.
Vi ha ju under de sista veckorna
haft tillfälle att iakttaga huruledes
arbetarens politiska
de-monstrationsrätt ingalunda är
tillräckligt hägnad av lagen. Det
samma gäller ju hans
föreningsrätt såväl som hans genom allehanda
”streck” reducerade politiska
rättigheter. Det behöves att ett nytt,
det arbetande folkets ”frihetsbrev”
inskrives i våra grundlagar.
Intresset för dessas innehåll och
verkan och för deras tidsenliga
reformering bör nu bli ett av den svenska
socialdemokratiens kraftigast
markerade kännetecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
