Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1914 - Barkman, Hilding: Redareföreningens arbetsgivarepolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Red are fö reningens arbetsgi varep o 1 itik.
För TIDEN av HILDING BARKMAN.
Det var ingenting mindre än ett mot desamma demokratins hela poli-
parlamentariskt
evene-mang, när andra kammaren fredagen
den 27 sistl. februari beslöt att till
statsutskottet återremittera frågan om
statsunderstöd åt vissa transoceana
ångbåtslinjer. Det förtjänar att i hög
grad uppmärksammas, att man därvid
stod inför en i själva verket alldeles
113’ konsekvens av den senaste stora
rösträttsreformen och det därpå
följande ”jordskredet” av år 1911. Det var
nämligen första gången i vår
riksdags-historia, som det i en votering b a k-
o m arbetarekrav,
framförda i en rent facklig
konflikt, med framgång
ställdes demokratins politiska
maktmede 1. Voteringssiffroma, 86
mot 84, utvisade, att till den
socialdemokratiska gruppen i andra
kammaren, vilken i denna debatt anfördes av
hrr Rydén och Kristensson, hade sällat
sig minst ett 20-tal av de icke
socialdemokratiska kammarledamöterna.
I följd av det faktiska förhållandet,
-att- det för vissa år gällande avtalet
mellan staten och de ifrågavarande
rederierna ännu icke är utlupet och
dessförinnan näppeligen kan av
statsmakterna ensidigt hävas, kunde det
nämnda andrakammarbeslutet endast
få karaktären av en
demonstration, riktad mot Redareföreningens
arbetsgivarepolitik. Detta
förhållande kan emellertid ingalunda
förtaga det parlamentariskt
märkliga i vad som inträffat. Vad som
denna gång stannade vid en
demonstration, kan en annan gång, om så blir
nödvändigt, få mera djupgående
praktiska påföljder. I föreliggande fall
måste detta bero på, om de principer,
på vilka Redareföreningens
arbetsgivarepolitik är grundad, äro och i
fortsättningen förbliva av sådan art, att
tiska makt måste uppbjudas. En
undersökning av nämnda principer torde
därför vara synnerligen påkallad.
Redan för ett år sedan sökte
författaren till dessa rader i en serie
tidskrifts- och tidningsartiklar, bl. a.
även i Tidens marshäfte, uppvisa
ohållbarheten ur alla synpunkter —
även ur ren arbetsgivaresynpunkt —
av Redareföreningens dåvarande
politik. De moment i denna politik, som
dels tillkommit såsom nya under det
senast förflutna året och dels, ehuru av
äldre datum, därunder kommit i
dagen, torde jämväl förtjäna
uppmärksamhet, och det ur vida flera
synpunkter än enbart den rent fackliga. Bl. a.
torde någon liten närmare
undersökning av hithörande frågor även kunna
sprida i någon mån behövligt ljus över
den demokratiska aktionen av den 27
februari i andra kammaren.
Den obestridligt riktiga
utgångspunkten för Redareföreningens
ar-betsgivarepolitik beträffande
hamnarbetet är, att en öppen
hamnarbetskon-flikt såtillvida är mycket farligare
än en vanlig industriell arbetskonflikt,
som sjöfartsrörelsen utgör ett
nödvändigt villkor för industriprodukternas
normala avsättning, är en handelns och
hela näringslivets pulsåder.
Arbetsfreden i hamnarna måste därför såvitt
möjligt tryggas, den bör omgärdas med
alldeles särskilt goda garantier.
Så långt kunna alla vara ense.
Tvistefrågorna gälla samt oeh
synnerligen endast det sätt, på vilket nämnda
garantier nu faktiskt anordnas av
Redareföreningen.
I Göteborg, som i egenskap av rikets
största sjöfartsstad blivit säte för
Redareföreningens huvudkontor och
centrum för föreningens
arbetsgivarepolitik, har föreningen sökt hindra stag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
