Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1914 - Barkman, Hilding: Redareföreningens arbetsgivarepolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nation i hamnarbetet genom att icke
ingå kollektivavtal med arbetarna utan
i stället anordna ett décomptesystem
med personliga kontrakt. Avigsidorna
av sistnämnda system och de med
detsamma förknippade missförhållandena
ha efterhand alltmera trätt i dagen
och bland transportarbetarna landet
runt framkallat farhågor för systemets
spridning från den hamn, där
Redareföreningen har sitt huvudsäte, till
rikets övriga hamnar. Vad som speciellt
givit anordningarna i Göteborg vida
mer än lokalt intresse ur
transportarbetaresynpunkter är att de
décompte-bundna arbetarna i Göteborg, de s. k.
kontraktsarbetarna eller kontraktarna,
blivit en Redareföreningens
flygan-destrejkbrytarekår. Ur
denna kår kan föreningen detachera
erforderligt foyt till hamnar, där konflikt
utbryter, och senast har detta
förfaringssätt praktiserats vid en konflikt
i Halmstad. I detta sammanhang bör
nämnas, att mitt under det föreningen
berömmer sig av det arbetsfredens
idealtillstånd, som dess politik skulle
ha åvägabragt i Göteborgs hamn, är
föreningen icke säkrare på sin sak än
att den på Hisingssidan låter uppföra
en strejkbrytare-barack för en kostnad
av 19,000 kr.
Den ovilja, som en dylik
arbetsgivarepolitik helt naturligt uppväcker
bland arbetarna och särskilt bland de
organiserade, är emellertid endast en
bland det ifrågavarande
décompte-systemets många olyckliga
konsekvenser. Även på andra sätt alstras
därigenom bitter ovilja och rivalitet bland
arbetarna. Det förhåller sig nämligen
så, att de décomptebundna arbetarna
ieke blott ha företrädesrätt till arbete
framför övriga hamnarbetare, utan
också i andra avseenden gynnas
framför dessa av arbetsgivarna. När
exempelvis Redareföreningen sistlidna jul
anslog en gratifikation på
sammanlagt c:a 20,000 kronor åt
stuveriarbe-tarna i Göteborg, kommo endast
kontraktsarbetarna i åtnjutande därav och
de övriga stuveriarbetarna, vilkas
årsinkomst är vida lägre, fingo intet.
Julgratifikationen var följaktligen endast
en premie åt vissa arbetare för
bristande solidaritet gentemot deras
arbetskamrater. Denna taktik har i
första hand den påföljden, att
arbetarestammen vid hamnen uppdelas i
skilda intressegrupper, vilka
sinsemellan leva som hund och katt. Det hör
till systemets under senare tid
uppfunna finesser, att även
kontraktsarbe-tarnas grupp blivit uppdelad i tvenne
underavdelningar, av vilka den ena har
företrädesrätt till arbete framför den
andra.
Någon enig samverkan eller något
samfällt uppträdande från arbetarnas
sida gentemot arbetsgivarna är
naturligtvis under de nyss skildrade
förhållandena så gott som otänkbart, och
såtillvida har ju alltid
Redareföreningen med dir. Indebetou i spetsen
lyckats i sitt syfte att skapa en extra
garanti för arbetsfreden. Men
olyckan är den, att systemet kan
upprätthållas endast genom import i stor skala
av sådana arbetare från landet, för
vilka den för industrisamhällenas
arbetare kännetecknande solidaritetsidén
ännu är främmande, och detta
förhållande i förening med den genom
arbetsgivarepolitiken på konstlad väg
alstrade rivaliteten mellan de olika
arbetaregrupperna har visat sig innebära en
sänkning icke blott av de icke
décomptebundnes ekonomiska,
utan också av så gott som hela
hamn-arbetarekårens moraliska nivå.
Vad den sistnämnda beträffar, kan det
påpekas, att envar, som blott ville
genomögna Göteborgstidningarnas
referat från polisdomstolen under det
senaste året, skulle få skäl förvåna sig
över, hur ofta numera just
stuveriarbe-tare stå sakfällda i de vanliga
polismålen angående fylleri,
förargelseväckande beteende och misshandel. Det är
helt säkert icke för djärvt att spåra
ett orsakssammanhang mellan detta
förhållande och den här beskrivna
arbetsgivarepolitiken. Denna politiks
angrepp mot solidariteten bland
arbetarna innebär därför ett
direkt angrepp jämväl på själva
deras människovärde, en
farlig tendens att bland stuveriar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
