Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1914 - Barkman, Hilding: Redareföreningens arbetsgivarepolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yr arbetare oeh de kontraktsbundnas
antal uppgår till e:a 800, innebär ju
detta, att sedan déeomptebeloppen
avdragits är Göteborgs halva
stu-veriarbetarekår vid ett vite på ett
sammanlagt belopp av mellan 160,000
och 240,000 kronor bunden vid, att
arbetsgivaren dikterar arbetsvillkoren.
I hägn av denna bundenhet har ett för
arbetarna förhatligt straffsystem med
suspension eller avskedande, som kan
utan prövning ådömas av
arbetsgivarna m. m. dyl. kunnat utveckla sig.
Arbetareparten må vid
meningsskiljaktighet, som yppat sig, ha aldrig så rätt
i sin uppfattning gentemot
arbetsgivareparten — han är dock vid det nämnda
enorma vitet bunden att icke
samfällt göra denna sin uppfattning
effektivt gällande. Det heter härom med
fullt fog i en nyligen vid Göteborgs
hamn från fackföreningshåll utdelad
flygskrift till kontraktsarbetarna:
”Du är bunden till händer och fötter,
du får icke vara solidarisk med dina
kamrater i händelse av konflikt, du
skall avstå viss del av din avlöning till
redarna, som garanti för att du skall
vara ohederlig mot dina kamrater, ja,
du står t. o. m. sämre ställd än
bonddrängen, som är bunden av
legostadgan, ty han har åtminstone en
fastställd fardag, lika för alla tjänare, men
detta har icke du”.
Ett faktum är, att undertryckandet
av stuveriarbetarnas krav i de anförda
avseendena medfört en nedpressning
av den genomsnittliga löneinkomsten.
Redan med inhämtande av uppgifter
från mantalskontoret har detta
förhållande kunnat bestyrkas, och att
såsom dir. Indebetou i riksdagsdebatten
den 27 febr. söka bortförklara saken
med ett antagande om feldeklarationer
i massa är givetvis omöjligt. Till
yttermera visso företogs i september
månad förlidet år en liten undersökning
om löneförhållandena, och för att få
en hållbar jämförelsepunkt med
lönerna i andra hamnar valdes
massgodsar-tiklarna kol och koks. Från sju
ångare lossade under september
sammanlagt 9,491 ton kol på sammanlagt
9,124,5 ordinarie timmar, vilket efter
50 öres timlön kostade kr. 4,562:25,
motsvarande en lossningskostnad pr
ton av 48 öre. Jämför man
förhållandena i andra hamnar i västra oeh södra
Sverge, finner man där samma
lossningskostnad uppgå till 57,5 öre i
Hälsingborg, 55 öre i Halmstad,
Landskrona och Malmö, 54 öre i Trelleborg
och 55 öre i Åhus, vartill kommer, att
betalningen å dessa orter för vissa fall
höjes även under ordinarie arbetstid.
Det skulle föra för långt att andraga
ytterligare jämförelsematerial
beträffande avlöningsförhållandena. Det ar
i själva verket alldeles tillräckligt att
veta, att det pris, till vilket dir.
lnde-betous politik söker köpa arbetsfreden,
är kringskärande i väsentligaste grad
av arbetarnas förhandlings- och
föreningsrätt och av deras
medbestämmanderätt över arbetsvillkoren, ja, i
viss mån av hela deras människovärde.
Att detta pris gäller lika med
arbetarnas själva livsintressen oeh därför
är alldeles för dyrt även för
ett så värdefullt ting som arbetsfreden
i hamnarna — det är vad
andra-kammarbeslutet den 27 februari
kraftigt underströk. Härtill kan med skäl
läggas, att den arbetsfred, som köpes
med Redareföreningens nuvarande
metoder, är ganska illusorisk: den är
ingen verklig arbetsfred, utan innebär
endast ett permanent
missnöjes-och osäkerhetstillstånd av
den art, att Redareföreningen ser sig
föranlåten att, såsom ovan nämndes,
mitt under den föregivna arbetsfreden
bygga strejkbrytare-baracker och söka
bryta arbetarnas solidaritet medels
ojämnt fördelade gratifikationer på
10,000-tals kronor. Till en verklig
arbetsfred leda helt andra och säkrare
vägar. En sådan väg är i detta fall
underhandling med fackföreningen om
kollektivavtal, vilket såsom särskild
garanti för arbetsfreden bör innefatta
bestämmelser om förhandlingsordning
oeh kanske även om obligatorisk
skiljedom. En annan utväg är, att
Redareföreningen mera samvetsgrant än
den hittills aktat nödigt ställer sig
juliöverenskommelsen av 1908 till
efterrättelse. Genom denna överenskom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
