Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Larsson, Yngve: Världskrigets upphovsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen före sin död: ’ ’Är det sant, att
Österrike försäkrat Ryssland, att den
icke skall antasta Serbiens integritet,
så förbjuder denna försäkran Ryssland
att hals över hnvnd störta sig i
konflikten”. Under tiden fortgick
Rysslands mobilisering, och följande dag
tystades fredens mäktigaste stämma i
Frankrike av en mördarekula — från
vilket håll?
Från den franska utrikesledningen
märkes i de nu utgivna urkunderna
icke någon opposition mot Rysslands
prestigepolitik, och även England
koncentrerade sina ansträngningar på att
få Österrike att ge efter.
Jag kommer nu till Tysklands
hållning och de anklagelser för
passivitet i medlingsarbetet, som riktats
mot detta land. Jag vill här
nedan visa, att dessa
anklagelser äro så långt ifrån
berättigade, att Tyskland gjorde mer än någon
annan stat för fredens bevarande.
England och Frankrike uträttade icke
mycket för att dämpa Rysslands krigslust,
men Tyskland utövade, delvis i samråd
med England, en hård press på
Österrike och uppnådde också viktiga
medgivanden, som emellertid gingo alldeles
förlorade i det tyska
mobiliseringsbull-ret. Den tolkning, som på vissa håll
hittills givits Tysklands avvisande av
Englands förslag om ny
Londonkonferens, är alldeles felaktig, såsom icke
minst de nu utgivna engelska och ryska
urkunderna visa.
Det rysk-fransk-engelska förslaget
om en förlängning av fristen ledde,
som var att vänta, icke till något
resultat. Österrike fullföljde
konsekvent den aktion, som det ansåg nödig
för återställande av det inre lugnet.
Den serbiska svarsnoten var hållen i
hovsam och tillmötesgående form men
kringgick på nästan varje viktig punkt
de österrikiska fordringarna. I
England skrev Daily Chronicle,
den stora radikala tidningen, om
Serbiens svar: ”Icke med orätt anser
Österrike, att Serbien beviljat skuggan
men förvägrat det sakliga innehållet
av de framställda fordringarna”. Den
österrikiska gesanten. lämnade alltså
lördag afton, den 25, Belgrad —
samma afton som Poincaré och Viviaui
dinerade på Stockholms slott.
Men Serbien föreslog ju att
överlämna hela frågan åt internationella
skiljedomstolen i Haag? En något ovanlig
uppgift för denna vördnadsvärda
areopag — men lika gott, om vi vore
så långt! Ty det är väl icke någon
som tror, att en annan stormakt i ett
liknande läge utan vidare skulle ha
medgivit skiljedom ? Det fanns icke
e n bland stormaktsdiplomaterna, som
under den följande veckan var nog
naiv att med ett, ord beröra detta
uppslag. Och jag erinrar särskilt för
Englands del om vad en av dess bästa män,
den liberale nationalekonomen och
pacifisten F. W. Hirst, redaktören för
Economist, skrev härom: ”Om
afga-nerna sträva att på Indiens bekostnad
upprätta ett större Afganistan och
hade mördat prinsen och prinsessan av
Wales på Peschawars gator, då hade
det engelska folkets röst fordrat en
marsch på Afganistans huvudstad —
och säkert hade icke Österrike
protesterat”. Den man, som i ett sådant
läge av England hade fordrat sakens
dragande inför Haagdomstolen, skulle
ha hälsats med ett gapskratt, och
därmed hade det förslaget varit avfärdat.
I själva verket trodde icke sir
Edward Grey allvarligt på möjligheten
för Österrike att medgiva en
förlängning av fristen och hemställde därför
samtidigt, att Österrike måtte
åtminstone dröja med att vidtaga
”oåterkalleliga åtgärder” (akt 26). Englands
önskan om moderation överbragtes av
Tyskland, som därmed gjorde sig ”i
viss mån solidariskt” med England
(akt 34). Österrike förklarade också,
att det tillsvidare skulle inskränka sig
till avbrytandet av de diplomatiska
förbindelserna och vidtagandet av
militära förberedelser. Under de
närmaste dagarna avvaktade Österrike
vida-re meddelanden från Serbien, ägnade
att återknyta de avbrutna
förbindelserna. Men några sådana
meddelanden hördes icke av; i stället fullföljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
