Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Sandler, Rickard: Ur brevväxlingen mellan Marx och Engels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste vänta tills Ruge
återigen släpper sig lös med en
kolossal dumhet- så att det kan
demonstreras folk ad oculos.* Jag vet inte,
det är dock inte något riktigt med
Jung, karlen har inte beslutsamhet
nog.
Vi ha nu överallt offentliga möten
för att stifta föreningar för arbetarnas
höjande. Det åstadkommer en famös
uppståndelse bland germanerna och
riktar kälkborgerlighetens
uppmärksamhet på sociala frågor. Man
utlyser dessa möten utan vidare — utan
att fråga, polisen. I Köln ha vi
besatt hälften av
stadgeförslagskommit-téh med de våra, i Elberfeld var det
åtminstone en med, och med
rationali-sternas tillhjälp tillfogade vi på två
möten de fromma ett famöst nederlag.
Med oerhörd majoritet, ströks allt
kristligt ur stadgarna. Jag hade
roligt åt huru grundligt löjliga dessa
nationalister gjorde sig med sin
teoretiska kristendom och praktiska ateism.
I princip gåvo de den kristna
religionen fullkomligt rätt, men i praktiken
skulle kristendomen, som enligt deras
egen utsago likvisst bildar föreningens
basis, icke ens med ett ord omnämnas
i stadgarna. Stadgarna skulle
innehålla allt, bara icke föreningens
livsprincip ! Karlarna höllo sig så styvt
i denna löjliga position att jag rakt
inte behövde säga ett ord och vi fingo
likvisst sådana stadgar som vi med
rådande förhållanden gärna kunna
önska. Nästa söndag är det åter möte,
men jag kan inte bevista det, enär jag
i morgon reser till Westfalen.
Jag sitter ända över öronen
nedgrävd i engelska tidningar och
böcker, ur vilka jag gör ihop min bok om
det engelska proletariatets läge. Till
mitten eller slutet av februari tänker
jag vara färdig, eftersom jag sedan
åtta till fjorton dar har expedierat det
svåraste arbetet, materialets ordnande.
Jag skall sammanställa ett snyggt
syndaregister åt engelsmännen. Jag
anklagar den engelska bourgeoisien
inför hela världen för mord, rofferi och
alla övriga förbrytelser i massa och
skriver ett engelskt företal därtill, som
jag skall låta trycka separat och
skicka till de engelska particheferna,
litte-raterna och parlamentsledamöterna.
De gökarna skola minnas mig! Det är
för övrigt klart, att jag slår säcken
och menar åsnan, nämligen den tyska
bourgeoisien, vilken jag tydligt låter
förstå, att den är lika dålig som den
engelska, bara icke så full av courage,
så konsekvent och så slängd i
skin-nandet. Så snart jag är färdig
därmed, tar jag itu med engelsmännens
sociala utvecklingshistoria, som skall
kosta mig ännu mindre möda, eftersom
jag har materialet därtill färdigt och
ordnat i huvudet, och alldenstund
saken är alldeles klar för mig. Under
mellantiden skriver jag väl några
broschyrer, isynnerhet mot List, så snart
jag får tid.
Du har förmodligen hört talas om
den Stirnerska boken ”Der Einzige
und sein Eigentum ’ ’, om den ännu icke
är där. Wigand skickade mig
korrekturarken, som jag tog med till Köln
och lämnade hos Hess. Den ädle
Stir-ners princip — du känner berlinaren
Sehmidt, som skrev i den Buhlska
samlingen om les mystéres * — är
Bent-hams egoism — bara konsekventare
genomförd åt det ena hållet, mindre
konsekvent åt det andra.
Konsekventare emedan Stirner såsom ateist
ställer den enskilde över gud eller fastmer
sätter honom som ett allra yttersta,
medan Bentham låter gud ännu ha
bestånd däröver i töcknigt fjärran, kort
sagt, emedan Stirner står på den
tyska idealismens axlar, en till
materialist och empirism omvandlad idealist,
där Beutham är enkel empiriker. Min-
* = inför ögonen.
* = hemligheterna (Eugen Sues roman
’ ’Parisermysterierna ’ ’ åsyftas).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
