Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Bolander, C. A.: Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henning von Melsted.
För TIDEN av C. A. BOLANDER
Två underliga böcker, de båda
ano-nyma romanerna ”Georg- Dahna, en
upprorsman” 1898, ”Leo Dahna, ett
människoämne” 1899 — blicken
orolig, mörk, strupen liksom hopsnörd av
ångest och lidelse, handen skälvande
av passionens glöd. En underligt
främmande, en vild, en skärande ton
i det svenska 90-talets Erossymfoni,
Karlfeldts vårljusa längtans- och
vän-tansvisor, Gösta Berlings bleka,
rosenröda saga, Per Hallströms djupa, blåa
Thanatosdrömmar.
Undra sedan på att
sedlighetseeci-liorna samlas till kaffekonseljerna och
klaga och jämra sig, nyfiket gissande
och grubblande, vem han kan vara,
den anonyme författaren till
gräsligheterna. Polis, polis — vem är han,
denne fräcke, gudlöse sälle, som vågar
dra det heliga i smutsen, som inte vill
sjunga om kärlekens ljuva dröm, om
längtan och trohet — är det inte, där
äktenskapet börjar, som sagan slutar,
vem är denne fräcke, som vågar oskära
det av Gud instiftade äktenskapet*
Polis, polis — ser man då inte, hur
kvinnokroppen avklädes naken,
känner män då inte, hur det doftar av
kvinnokropp, stinker av brånadens
heta andedräkt — han har doppat sin
penna i ett kärl, som man inte brukar
ställa på skrivbordet, denne författare,
hur sant talar inte den stackars
Wei-ninger om tidens cactuskultur. Själva
Albert Engström, med stenålderns
enkla och sunda syn på kvinnan,
kavlar upp ärmarna i Strix, knyter
nävarna, mumlar om brottet’ ’ ’Georg
Dahna”. f
Men vem är han då, anonymen? Kan
man tänka sig, en ung uppsaliensare..
Ifrån ”Signaturernas” stad, där den,
serafiske Björck en gång så skönt
sjöng om den blyga blomman på
kloc-karbalen: ”hon var späd, hon var
söt, hon var elva år” — ifrån
vårfesternas stad, där kvinnan alltid så
härligt hyllas i tal oeh i sång! En ung
juris kandidat till och med, som borde’
känna lagen och rätten och
anständigheten. Född av hederliga föräldrar,
fadern grosshandlande .till och med,
fostrad i Norra Latin, i Jönköpings
högre allmänna läroverk, tenderad på
de höglärde uppsalapi’ofessorernas
tankeskärpande, etiskt fostrande
kollegier.
Henning von Melsted. Men namnet
klingar främmande. Det • är intet
svenskt, ingenting av den ljusa
sommarnatten, av den ljusa, blåögda
tenoren, svärmande, drömmande lättsinnig
och öm — det är hanseatiska sjörövare
och rovriddare i bergen, det är
stormtider och stigmän.
Fostrad ibland oss, men icke en
utav oss, blodet är icke vårt, det är
don Juans, passionsmänniskans. Allt
han ser på blir lidelse, allt han rör
vid blir brånad, Venus Mylittas
bländade tempeltjänare ’kan bara skriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
