Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Bolander, C. A.: Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om blodets lust och förbannelse.
”Noveller i dialog” 1901 — ”Starkare än
livet” 1902 — ”Kärleksresan” 1902
— ”Stormtider” 1903 —
”Kvinnoöden” 1905 — ”Fantomen” 1906 —
allt kretsar febersjukt, oroligt kring
ett och detsamma, passionens
mordbrand och vådaeld.
Det finnes bara ett problem under
solen, det är kärlekens, det är bara
en verklighet, som hans hjältar
känna, det är passionens. Fil. d:r Hugo
Zakko — i novellen ”Starkare än
livet” — försöker att leva icke bara
för kärleken, också för arbetet -— den
dåren, en dag störtar han sig från sitt
fönster i gatan, rusig av lidelsen.
Livet är ingenting) kärleken är större,
är starkare.
Men fri måste den vara, det blir bara
olycka, lögn, ynkedom att binda den.
lian hånar äktenskapet — i novellen
”Ett äktenskap” (Noveller i dialog) :
det är byggt på en lögn, måste vara
det, endast så länge lögnen varar,
varar lyckan. Han förbannar
äktenskapet — i romanen ”Kvinnoöden”:
människor köpa sig rättigheter till
varandras känslor, liksom de köpa
möblerna till sina rum, det finnes bara
en port ut ur slaveriet, dödens. Ilse,
ryttmästare Tornmans unga sköna
dotter, slutar med att skjuta sig.
Ett vansinne, ett brott är det att
vilja binda kärleken, himlarnas
flyktigaste vind. Finnes det väl någon
annan kärlek än den, som går över, är
inte kärleken raka motsatsen till
varaktighet, är den inte liksom den röda
färgen, livet i dess allra starkaste
rörelse ? En resa är kärleken, från trakt
till trakt, från kvinna till kvinna,
ständigt nya händer att trycka, nya
skuldror att snudda vid, nya bröst
att smeka, ständigt nya
upplevelser, och i de nya ännu
minnet av de gångna, också
aningen av de kommande. Kärlekens,
resenärer äro de, hans hjältar,
passionens pilgrimer — Waldemar Thedo i
”Kärleksresan”, sydlänningen med
den florettsmidiga blixtblicken under
de långa ögonfransarna, vars trötthet
är borta i samma ögonblick han
känner en ung kvinna i sin närhet,
Åstrids, Helenas, Elsa Milows älskare
— Adolf i ”Stormtider”, främlingen
med Färöarnas oeh Genuas blod uti
ådrorna, Wandas, Märta Riels älskare,
för vilken en kvinnas grannskap blir
till ett tillstånd hos hela hans person
— Georg Dahna, passionens
landsflykting.
Bara inte äktenskapets äckel oeh
kvalm, den kontrakterade
besittningsrättens vanemässiga, utbrunna ro. Nej,
storm och strid är kärleken, gift och
dolk, spänning och fara, liv oeh död
— en fribytarfärd, ett rövartåg är
den. Borde den vara, var är du,
härliga medeltid, då den ursinnige
fadern, den kränkta maken släppte
blodhundarna lösa, var är vakten med
hillebarderna, galgen utanför
stadsporten, vågspelets lust och rövardådets
glädje?
Bävar du, feta borgare? — Så lås
då in din unga hustru, kedja henne
fastare vid väggen. Klappra dina
maskstungna tänder, borgare, är du
rädd för don Juan,
passionsmänni-skan, vet du med dig, att det är den
gudomliga fräckheten, att det är en
riktig karl, som kvinnorna älska?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
