Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Bolander, C. A.: Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stolt ler han, don Juan, den ensamme,
där han sitter i sin kammare,
plockande med alla de blonda och svarta
lockarna, alla de rosenröda och vita
kär-leksbiljetterna, drömmande om alla de
kvinnor, gifta och ogifta, som han
mött.
Don Juan, kan du då inte höra, hur
regndroppen sjunger i takrännan
utanför den gamla visan:
”Kein Haus, Keine Heimat, Kein Kind,
so wirbP ich, ein Strohhalm, im
Wet-ter und Wind.”
* #
För snöpingar lägga de sig i
stoftet, den lilla Rosa av Lima, flickan,
som vid 5 års ålder avlade
kyskhets-löftet, kanonisera de. Men
passions-människan jaga och förfölja de.
Fruktar du då kraften, ängslas du
för lidelsen, borgarsamhälle, varför
vill du klippa alla klor, göra alla
sinnen ljumma? Är ditt samvete kanske
sjukt? Akta dig. borgarsamhälle,
ero-tikern, som du föraktar, kan bli din
anklagare och domare, don Juam som
du tror bara kunna leka djuret med
två ryggar, kan taga svärdet i sin
hand Henning von Melsted skriver
”Fred, en politisk kättares
anteckningar”. (1904.)
Akta dig, borgarsamhälle, han kan
avslöja dina falska hövdingar, de
utländska furstarna, som överbefolka
jorden, svaga, olyckliga, degenererade
medelmåttor, som inte vilja och inte
kunna bidraga att öka mänsklighetens
livsbetingelser. Han kan slita masken
av dina falska präster och lärare, den
sublima enfaldens predikare, som söva
själarna med jollret om barnslighetens
himmel, som med darrande stämmor
predika om att vara såsom barn —
endast för att lättare finna användbara
slavar. Är du inte en enda humbug,
borgarsamhälle, lögnens idé nedflyttad
i sinnevärlden, bygger du icke på
våldet, predikar dia icke kriget 1 Men
han kan sjunga sanningen för dig: en
organiserad människojakt, ett
furstligt drev blott är det förhärligade
kriget, människosläktets nidingar blott
äro krigets lovprisade hjältar — kom
inte och tala om kriget såsom en
stimulans, såsom en rättegång, en
förkastlig stimulans är det, en infam
rättegång. En idioti är det — med all
sin kraft ropar han det ut — en idioti,
är det att offra sig för en
hohenzollra-re eller en farao, en ömklig och
kolossalt trångbröstad formalism är det,
som ligger till grund för de
patriotiska anspråken — det gäller att locka
ut kasärnfolket, att visa dem, att
världen är möjlig att leva i långt ifrån
födelsebygden — värnplikten får i
varje fall icke göras allmän,
intelligensen måste befrias från
grovsysslorna. Förresten, vem vet -—• kanske
är-det bara en orättfärdig egoism, ett
brott emot mänskligheten, om ett
litet kulturfolk till varje pris
strävar-att motstå det stora barbarfolket.
Akta dig, borgarsamhälle, din timma
är slagen snart, han kan höra, hur det
knakar i de gamla
regeringsbyggnaderna, världsmyteriet är i görningen,
det stora kaos, ur vilket Europas
förenta stater skola framgå i härlighet.
* #
En lögn är du, borgarsamhälle,
barbariet ljuger sig kultur, vidskepelsen
sanning, egennyttan fosterlandskärlek,
fegheten fromhet. Inte så många
granna fester, borgarsamhälle, inte så
mycket vin i dina bägare, inte så
många fagra ord uti din mun —
olyckan, lidandet, hungern, nöden
döljer-du ändå inte. Starkare måste allt
dina pukor och trumpeter skalla, om
de skola överrösta den gälla vilda
melodien, dödsdansens skräckfulla
isande ton, inte de dödas men de levandes,
de tusen olyckliga ensamma, fattiga,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
