Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Bolander, C. A.: Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1908 mot den gode nationalekonomen,
som vågade skämta en smula med den
helige andes sexuella liv, han gisslar
Hans Larsson i Lund och
Erasmus-skepticismens kammarfeghet. Ja,
skandal måste det vara, han förstår så
väl suffragetterna, skandal, det är
■det enda sättet att bli hörd — han
prisar ynglingen, som vågade offentligen
kalla nattvarden för humbug, han
prisar måleriarbetaren Wald och hans
fana med förargelsens inskrift: ”Ned
med tronen, altaret och
penningpåsen”, han prisar den gamle, ständigt
åtalade Ljungdahl, som vågar
offentligen konstatera bristen på logisk
konsekvens mellan det sjätte budet
•och gudsbegreppet. Skandalen,
hånet, hädelsen, det är kulturens friska
skrätt, det är hjälteglädjens utbrott
— det är inte ett brott men en plikt*
■så länge ännu kyrkorna fyllas av
prästgalna fruntimmer och dödsrädda
gamla gubbar, så länge samhället
ännu förföljer det, som - borde vara
den högsta dygden: tapperheten inför
världsgåtan.
Eld. brand! Han går till rätta med
de maktägande i Sverge och deras
s. k. rättvisa (”Rättvisa” 1908) —
han ropar på rättvisa för det politiska
brottet. Han hånar
författarföreningen. som vägrat att uttala sig emot
G orkis dödsdom, han hädar de 2 000
personerna, varav furstehusen bestå,
han smädar hela det härskande
Europa. Han talar varma ord för
Amaltheamännen. han är med
Mau-pas^ant överens om att när de
styrande taga sig rätten att dräpa folken,
det icke är så förvånande, om folken
också skrlle taga sig rätten att dräpa
de styrande. Ja. han är icke rädd för
att säga det högt: hjältar äro de, dessa
män som Nilsson och Rosberg, ett
utslag av rättskänsla blott är bomben,
låt vara. att rättskänslan är primitiv.
Eld. brand! Han sjunger ut sin
harm oeh si+t hån över det råa åtalet
mot det lilla rörla . antimili+aristiska
silkespapperet (”Fallet: Tänk först
Tiden n:r 1, 1915
— handla sedan”), han kan inte
förstå, att det är något olagligt att till
svenska översätta en artikel ur
”l’Aurore”, avtryckt från en
soldathandbok av Tolstoy. Han hädar den
svenska rättvisan, en i Stockholm, en
annan i Karlstad, han uttalar sina
sympatier för Birger Svahn, dömd till
1 års straffarbete för sin ungdomliga
entusiasm. Är det inte ett brott att
bekämpa fredsrörelsen, tidens högsta
idérörelse, med polisförföljelse, är det
inte ett vanvett att ”för de 14 dar,
varunder svenskarna skulle skriva de
sista blodiga bladen av sin nationella
krigshistoria, offra möjligheterna att
nå de kulturella målen”?
Eld, brand! Han skall visa
orättfärdighetens feta småborgare och
frihetens magra kammarteoretiker, att
han inte bara är en frasmakare, att
han är en handlingens man med
oför-vägenheten i bröstet. Han trycker av
den beslagtagna flygskriften, han
utmanar polisen: ”Kom och tag mig!”
Det är ingen ödmjuk martyr, men en
segerkrönt gladiator, som stiger in i
cellen på Långholmen.
Försök inte predika bot och
bättring, herr fängelsepredikant, cellens
katkes och bibliska få allt ligga
orörda. Han är där för att i 3 månader
inspektera Långholmens hygien, han
är där för att göra upp med den
svenska rättvisan. Han skriver sin
uppgörelse med rättvisans skrå (romanen
”Juristerna” 1910) — är han icke
själv den unge Lauri Motsfeld. har
han icke själv i Kungl.- Majestäts och
Rikets Svea hovrätt lärt sig skilja på
handlingar i mål och akter i saker har
han icke som biträde bos
häradshövding Hedås i Klarköning fått titta
bakom humbugens kulisser? Sitter
icke ännu som i Rabelais’ dagar den
gode häradshövding Bridoye lutad
över sina panpershögar och ka«tar sina
tärningar, där han icke är fal för
bolagens och jobbarnas guld?
Fortsatt kamp med orättvisan, med
humbugen — det är en stoltare, en
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
