Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Händelser och spörsmål - Palmstierna Erik: Karungi - Palmstierna Erik: Spannmålstullarnas suspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt kämpade emot varandra i första
kammaren, när det gällde att besluta om banans
sträckning år 1913 mot Karungi eller i en
båge till Haparanda från Lappträsk, nu ha
att gemensamt såsom regeringsledamöter
föreslå på vad sätt broförbindelsen med det
finska järnvägsnätet skall anordnas. Gällde
det en fast permanent bro vore saken
fullständigt klar. Såväl handelspolitiska som
strategiska skäl tala otvetydigt för att
anknytningen bör ske nere vid Haparanda.
Denna uppfattning har också riksdagen
hävdat,. Men nu är det tydligen Rysslands
avsikt att fortast möjligt åstadkomma en
provisorisk förbindelse méd vår norra
stambana vid Karungi. Forcerade järn
vägsarbeten bedrivas dag och hatt och inom
kort’ är Torneå förbundet med finska
Karungi. ’
Naturligtvis måste varje underlättande av
transportförbindelsen häruppe, som är
särskilt värdefull för Ryssland sedan
ishavs-hamnarna tillfrusit, ses med oblida ögon
från tysk sida, och ansträngningar måhända
försökas att stänga denna motståndarens
ut-fartsväg till varmt vatten. För v å r del
kunna, vi emellertid endast ta hänsyn till
Sverges intressen och
neutralitetens förpliktelser. Från denna
utgångspunkt är det svårt att förstå, varför man
inom vissa kretsar vill hindra att en
bekvämare förbindelse än den 2% .mil långa
fordonstransporten mellan Karungi och
Haparanda, som ideligen pågår och ordnats
genom en k. kung. 19 Aee. 1914, komme?
till stånd. Givetvis vore det för båda
parterna en uppenbar fördel om ett bättre
provisorium än det nuvarande anordnades,
innan den permanenta förbindelsen över
Haparanda kan hinna utförås öm något år.
Vi leva på fredlig fot såväl med vår östra
som med vår södra granne och ha all
anledning att i båda landsändarna förkovra
handelsutbytet.
Men en annan sak är på vad sätt
transportförbindelsen användes och här
framställer sig frågan om vad neutralitetsreglerna
innebära. För Ryssland är det utan tvivel
av största intresse att få obehindrad v
a-pentillförsel från västmakterna, men
kunna vi såsom neutral stat tillstädja
något dylikt? Det är frågan.
Denna är icke så lätt besvarad.
Haag-konventionerna lämna ingen fullt otvetydig
vägledning. 1 konvention V art. 7 heter
det: ”En neutral stat är icke pliktig
att förhindra utförsel eller genomforsel för
den ena eller andra krigförande partens
räkning av vapen, ammunition och
överhuvudtaget allt som kan vara till gagn för en
armé och flotta”. Vidtages sådana förbud
skola de emellertid ”likformigt tillämpas”
(art. 9). Enligt dessa stadganden skulle
någon oavvislig plikt att förbjuda
vapentransport sålunda icke föreligga, men
det finnes andra bestämmelser, vilka
innebära att det näppeligen står i god
överensstämmelse med neutraliteten, såsom
densamma folkrättsligt uppfattas, för den
händelse sådan transport tillstädjes. Sålunda
hänvisar art. 17 på att neutraliteteu kan
åsidosättas, därest en stat ”begår handlingar
till förmån för en krigförande ’ ’. Ingressen
till neutralitetskonventionen hänvisar också
till att neutralitetens upprätthållande
innebär att ingendera parten gynnas på den
andras bekostnad. Vidare bör i detta
sammanhang- icke förbises, att det är den
svenska staten, som själv bygger järnvägen
och det kan se ut som om den skulle
medverka till fördel för den ena parten om å
dess egen transportmateriel vapen forslas till
denne.
Sverges intressen och dess- förpliktelser
såsom neutral stat hänvisa således till att
vi väl stärka alla våra handelsförbindelser
med grannarna, men övervaka att vapen
icke tillföras dem över svenskt territorium.
Spannmålstullarnas suspension.
Som bekant hade statens
livsmedelskommission redan under oktober månad träffat
överenskommelse med de större kvarnarna
angående vissa maximipriser å spannmål och
mjöl. Denna åtgärd medförde väl till en
början vad som åsyftades, nämligen ett
hejdande av den snabba prisstegringen, men snart
nog fann man att den icke var tillfyllest
och för övrigt åstadkom nya svårigheter å
marknaden. Med stigande världsmarknads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
