Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Händelser och spörsmål - Palmstierna Erik: Spannmålstullarnas suspension - Möller, Gustav: Socialdemokratiska ungdomsförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pris och fixerade pris för det egna landet
kommer man småningom till den punkten,
att importen ej längre lönar sig. Detta
inträffade också. Vid tiden för senaste
partikongress var differensen i vetepris å den
svenska marknaden och Köpenhanmsbörsen
endast e:a kr. 1: 35 pr 100 kg. och rågpriset
hemma hos oss var t. o. m. e:a kr. 1: 00 pr
100 kg. lägre. Rågtullen var sålunda
alldeles och vetetullen till väsentlig del satt ur
kraft. Senare har denna förskjutning av
prisdifferensen ytterligare fortgått.
Mjölpriserna i det tullfria Köpenhamn å vete
överstego slutligen våra maximipriser.
Importen har också väsentligen avstannat,
något vartill dock även andra orsaker än
de nu nämnda medverkat. Vidare funno
lantmännen att maximiprisen voro för låga och
innehöllo sitt lager. Marknaden blev
knappare än den behövde vara. Småkvarnarna,
vilka icke voro bundna av
överenskommelsen med livsmedelskommissionen, började
också köpa spannmål för högre pris och
gjorde goda affärer, i sin mån bidragande
till prisstegringen i minuthandeln.
Tydligen måste något åtgöras för att råda
bot på dessa förhållanden. Statens
livsmedelskommission beslöt då att följa en av de
utvägar, vår partikongress föreslog, nämligen
att suspendera brödsädstullarna och
regeringen har strax före jul utfärdat en kungörelse
härom. Samtidigt träffade
livsmedelskommissionen en ny överenskommelse med de
större kvarnarna, denna gång endast
avseende maximipris å mjöl. Härmed har man
tydligen velat stimulera importhandeln eller
i varje fall åstadkomma att våra egna
förråd komma ut i marknaden, varjämte någon
mildring i prisstegringen torde avsetts.
Det är knappast troligt, att något
resultat vinnes enbart genom dessa åtgärder.
Beslutet har tillkommit, alldeles för sent. Det
var i sista laget även då partikongressen
framställde sin begäran.
Världsmarknads-prisen äro nämligen fortfarande i stark
stegring, särskilt sedan Italien uppträtt
såsom köpare i stor skala. Nordamerikanskt
vete kostar redan 26 kr. pr 100 kg. oeh
dock hade denna kontinent en synnerligen
riklig skörd förra året. Frakterna äro även
enorma. De ha flerdubblats och
utomordentliga svårigheter yppas att få tonnage. En
förbättring torde möjligen kunna inträffa
när Argentina om någon månad börjar
bringa sin nya skörd i marknaden.
Det verksammaste medlet att få ued våra
pris är givetvis den planerade importen för
statens och kommunernas räkning i stor
skala jämte fastställande av nya
maximipriser. Staten ensam ämnar ju införa
60,000 ton och de större städerna
tillsammans bortåt 15,000 ton. Men oekså denna
åtgärd kommer alldeles för sent. Det har
beräknats att staten skulle ha kunnat spara
c:a 3 milj. kr., om importen företagits, när
de första framställningarna därom
skedde-under september månad. Hade
regeringen-då fattat ett raskt beslut skulle
marknadsläget hos oss ha varit mycket bättre.
Det bör ej förbigå uppmärksamheten, att
tullsuspensionen denna gång liksom år 1894
företagits av regeringen utan riksdagens
hiy-rande. Den avsikten torde nog ligga bakom
detta förfarande, att regeringen därmeiJ
också vill ha i sin hand att ensam häva
suspensionen oeh låta förutvarande tariffer
gälla. Nu är det emellertid all
sannolikhet-för att prisen fortfarande komma att hålla
sig höga långt efter ett fredslut, det bör
därför tas i övervägande, om icke situationen
blir mer gynnsam än på länge att
åstadkomma en nedskrivning av dessa tullar, som eir
gång avsågos som uteslutande en flyttbar
skyddsskärm emot den transoceana
spann-målshandeln. I varje fall måste även
riksdagen taga denna sak i övervägande.
Socialdemokratiska ungdomsförbundet
höll sin femte kongress mellan jul oeh nyår.
Denna ungdomliga kongress inskränkte sig
ingalunda till att behandla
ungdomsförbund et s angelägenheter, den gick med
friskt mod in på arbetarepartiets områden,
närmast i syfte att korrigera den grova
blunder partikongressen lär ha begått, då
den beviljade riksdagsgruppen deeharge.
Hur nödvändig denna korrigering var
framgår av följande ungdomskongressens
resolution:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
