Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Händelser och spörsmål - Sandler, Rickard: Ett franskt-tyskt krig mellan antropologer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiuidum. Prof. Wirchow i Berlin var inom
^ort i stridsposition, och ett antropologiskt
krig utbryter, som följdes med stort
intresse även utanför den vetenskapliga
världen.
Det kan ieke bestridas, att i grundlighet
var Virchow sin motståndare långt
överlägsen. Han lyckades sätta den tyska
statsapparaten i rörelse och åstadkom en officiell
undersökning av hår- oeh ögonfärg hos (i
miljoner tyska skolbarn -— ett vetenskapligt
stordåd, som blivit grundläggande för
kännedomen om Mellaneuropas antropologi. Med
detta material syntes segern given för
Virchow. Undersökningen resulterade
nämligen däri, att en betydande skillnad
definitivt ådagalades mellan Nord- och
Sydtyskland (sydtyskarnas plats inom den alpina
rasen var därmed otvivelaktig), men utefter
östersjön visade sig befolkningen vara lika
blond i öster som i väster. Även Ostpreussen
hade den nordiska rasens kännetecken — i
detta hänseende.
Alltså: preussaren vore en äkta
representant för nordisk, ras och visst ieke av
finskt-lapskt blod. Men det fanns tyvärr en
hake i resonemanget. Just på den punkt,
där verkligt betänkliga indicier förelågo,
bragte den stora undersökningen ingen
klarhet. Skallformen var nämligen misstänkt
— många fakta peka i den riktning, att
långskalligheten är vida mindre utpräglad i
östra än i västra delen av Nordtyskland.
Oeh långskalligheten är ett för ren nordisk
ras måhända ännu viktigare rastecken än
blondheten.
Det var kanske fördelaktigt med hänsyn
till stridsläget men är djupt att beklaga ur
den antropologiska vetenskapens synpunkt,
att icke undersökningen blev i denna riktning
kompletterad. Trots alla ansträngningar, både
av Virchow och andra tyska antropologer,
är bristen ännu icke avhjälpt. Armén, som
i andra länder lämnat så värdefullt material
av mätningar, uppgives nämligen i Tyskland
vara förbjudet område för antropologisk
vetenskap. Om dess mätningar anses kränka
arméns ära eller motivet är något annat
må lämnas därhän.
Saken låg emellertid efter den Virchowska
undersökningen så, att mot Virchows
påstående: preussarna äro blonda, alltså teutoner,
kunde svaras: preussarna äro kortskalliga,
alltså icke teutoner. Detta motsvarar ju
ett stridsläge, då motståndarna icke längre
ha varandra inom skotthåll. Striden rann
efter ett par år ut i sanden. Bägge lägren,
tillskrevo sig segern.
Numera kan man säga, att detta krig
vai-lika meningslöst som många andra. Den
autropologiska vetenskapen har lärt sig att
— i fredstider! -— arbeta åtminstone något
försiktigare med begreppet ’ ’lägre ras ’
Det är alldeles icke något kränkande — för
någondera pa-rten — att anta släktskap mel
lan finnar och preussare.
Och själva utgångspunkten till fejden
visar sig vara oriktig. Quatrefages påstod:
preussarna äro släkt med finnarna; de äro
icke av nordisk ras. Virchow påstod: de
äro av nordisk ras; men de äro icke släkt,
med finnarna. Men om också
finnarna tillhöra den nordiska
rasen? Då ha ju bägge rätt och bägge
orätt och hela striden blir ett fäktande med
missförstånd. Numera har man all
anledning se saken just så; den finska
befolkningen har till sin grundstomme lika mycken
hemortsrätt i den nordiska rasen som de
andra folken runt östersjön.
Episoden Quatrefages—Virchow är ett
varnande exempel. Men det är väl för
mye-mycket begärt, om man väntar att de
stridbara professorerna, som nu träda fram på
arenan, skola ta någon varning av vare
sig-detta eller andra liknande exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
