Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Möller, Gustav: Marx och försvarsnihilismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rekonstruera författarens
åskådning.
I detta fall måste man säga sig,
om man icke vill tillskriva Marx
rent tungomålstalande, att båda de
dragna slutsatserna äro lika
tokiga. Marx var lika litet profet för
någon slags nationalism som för
någon slags försvarsnihilism.
Jag-skall tillåta mig att i dess helhet
anföra det stycke i Kommunistiska
manifestet, ur vilket båda citaten
äro hämtade. Det heter där:
”Kommunisterna hava förebråtts att vilja
upphäva fäderneslandet, nationaliteten
Arbetarna hava intet fädernesland. Man
kan iéke fråntaga dem, vad de icke hava.
Men då proletariatet närmast måste erövra
den politiska makten, upphöja sig till den
nationella klassen samt konstituera sig
själv som nation, så är det för övrigt ännu
nationellt, om också ingalunda i samma
mening som bourgeoisin.”
Vad kan då Marx ha menat med
detta ?
”Arbetarna hava intet
fädernesland” — naturligtvis icke, b
e-greppet ”arbetarna” nämligen.
Man måste göra klart för sig, att
”det kommunistiska manifestet”
predikar klasskampen.
Klasskampen har intet fädernesland,
eller med andra ord, den
är internationell, den
förekommer i alla länder. I samma
mening är kapitalismen,
bourgeoisin, lönarbetarna, alltihop
utan fädernesland, alltihop är
internationella företeelser. De
betinga varandra, de äro trädda på
samma tråd, varhälst kapitalismen och
bourgeoisin uppträder, strax äro
lönarbetarna och klasskampen
mellan bourgeoisi och lönarbetare
också där. Det är denna
företeelse, som inte har något
fädernesland. Denna lära är den
internationella socialdemokratins
gemensamma egendom. Men denna lära
hindrar naturligtvis på intet sätt,
att den enskilde ’personen,
arbetaren, borgaren, kapitalisten har ett
fädernesland, icke heller att den
svenska arbetarklassen i Sverge
ser sitt fädernesland, den tyska ser
sitt i Tyskland o. s. v., det hindrar
naturligtvis heller icke att
klasskampen i olika länder får olika
färg, efter folklynne, de olika
klassernas styrka och många andra
omständigheter. Amerikas
socialistiskt ointresserade arbetarklass
kan sällan låta sin klasskamp ta
strejkens form utan att följden blir
blodiga sammanstötningar med
fienden och många dödade och
sårade. Sverges socialistiska
arbetarklass kunde föra en
generalstrejk i sex veckor utan att en
droppe blod flöt. Skillnaden är i
högsta grad påtaglig.
Klasskampen är internationell, men det
finnes en svensk klasskamp, en
amerikansk klasskamp o. s. v.;
metoderna ha sin likhet men också sin
betydande olikhet.
Varje lands arbetarklass har att
inom sitt land erövra den politiska
makten, där upphöja sig till ”den
nationella klassen”, d. v. s. som
härskande klass identifiera sig
med nationen. Proletariatet är
nationellt, känner nationellt, men
naturligtvis kan det sträva att
upphäva de nationella
motsättningarna. Om man lägger detta
innehåll i Marx’ ord, så får man en be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
