Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Palmér, Fritiof: Frankrikes försvarskamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne fått upp sitt tunga artilleri längs
Aisne-floden och i Argonnerna, blev
det ingen annan utväg än alt söka
kringgå deras högra flygel. Så
begvn-te vad man kallat ”kapplöpningen till
kusten”, vars blotla slutepisoder längs
Yserkanalen lära ha kostat tyskarne
långt över hundratusen i döda och
sårade. Kapplöpningen slöt med vad jag
tror sportmännen kalla ”dead-heat”;
ingendera parten lyckades överflygla
den andra.
I denna slund är läget följande: tyskar
och fransmän (+ engelsmän och
belgare) slå front mot front på en linje,
vars huvudpunkter äro: Nieuport,
Ypres, Armentiéres, La Bassée, Arras,
Lassigny, Craonne, Reims, Yarennes,
Verdun, Pontå-Mousson, Cirey, Thann,
Dannemarie, samtliga orter då detta
skrives alltjämt i huvudsak i de
allierades händer. Den tyska armén
ockuperar alltså av fransk jord hela
Ardennes-departementet samt delar av Nord-,
Somv-me-, Aisne-, Meuse- och Meurthe och
Moselle-departementen,inalles ett
territorium något slörre än vårt Halland
och med en befolkning av omkring
2 V2 miljoner (varav dock inte
halvparten stannat kvar). — Till gengäld sätta
sig fransmännen allt säkrare fast i
södra Elsass.
Ja, så slå sakerna nu och man ser
knappast några tecken till avgörande
ändring trots dagliga offensiver,
attacker och kontraattacker. I Argonnerna,
i forten norr om Reims, i de gamla
stenbrotten längs Aisne-floden ha
tyskarne ställningar så starka, att det
enligt general Joffres egen uppgift skulle
kosta minst hundratusen mian att
forcera dem. Och Joffre är snål om sina
män. Enda framkomliga terrängen
tycks vara uppe i Flandern, men det
ligger obekvämt till för fransk
kraftutveckling. Här är däremot engelsmänens
naturliga verksamhetsfält och då i
februari Kitcheners miljonarmié blir
marschduglig, kommer väl där den
stora offensiven. Tills dess torde man
få nöja sig med ”småaffärer”.
Man förstår hur svårt ett dylikt
oändligt belägringskrig skall fresta på
fransmännens nerver. Men det otroliga har
skett: dessa de otåligaste bland otåliga
trösta sig med att var dag skänker dem
åter några fotsbredder mark. ”Allt gå
mycke bra”, berältas en sårad
senega-lesare ha glädjestrålande förtrott sin
sköterska, efter alt ha läst ett brev från
fronten; ”vi ha återigen gått fram 25
centimeter!”
Förklaringen till detta mirakel är
egentligen det intressantaste kapitlet i
Frankrikes försvarskamp och betyder i
själva verket mera för den slutliga
utgången än till och med en general
Joffre. Förklaringen är kort och gott
denna: den franska armén känner sig
kämpa ett krig emot kriget, den ”lutte
finale” varom vår stolta
”Internatio-nals” slutrefräng talar:
Det är sista signalen
till strid, i morgon skall
Internationalen
omsluta världen all!
Det är icke blott socialisterna i armén
som kämpa denna ”sista strid”.
Ständigt läser man i tidningar av alla
nyanser soldatbrev som alla andas
samma hopp: att det är sista gången
krigets fasor övergå mänskligheten. —
Kapitalistorgan som! ”le Temps”, vilka
i åratal fröjdat sig åt militarismens
triumfer runt om i världen, se i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
