Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1915 - Händelser och spörsmål - Palmstierna Erik: Den starka neutraliteten - Palmstierna Erik: Statsregleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställningar häremot och föiklaia alt
tian-siteiing av varor som resp. handlande
länder, men icke vi, anse för krigskontraband,
skall förbjudas, svaras måhända att vi i
så fali överträda de regler, vi själva
biträtt för handeln under krig. När det här
-såsom t. ex. i fråga om koppar, som
under sin tullfaxerubrik är expor Iför bjuden,
gäller en vara, vilken tiotusentals arbetare
behöva för arbetets bedrivande, förstår
man hur allvarlig den invecklade frågan
är.
Det är lätt att proklamera absolut
neutralitet, men att under en världsskakande
lcris som den nuvarande leda staten
därefter är en gärning, vars utomordentliga
svårigheter icke böra underskattas.
Statsregleringen.
I sitt bekanta arbete över ”Västerländsk
•civilisation" framhåller Cunninglram
det intima samband, vilket råder mellan
införandet av pänninghushållning i
statsadministrationen och utbildandet av
demokratiska representativa former för en
verksam kontroll av statsstyrelsen. Först
då, när allting utmättes i klingande mynt,
kunde enhetlig bokföring användas oeh
erforderlig överblick av statens finanser
vinnas. Medborgarna kunde på helt annat
sätt än under naturalhushållningens skede
följa makthavarnas åtgärder och utöva
•en verksam kritik. De nutida staternas
historia visar även att kontrollen över
skattemedlens användning blivit
parlamentens viktigaste uppgift och deras
verksammaste vapen under ansträngningarna att
värna folkens beskattningsrätt och
säkerställa deras självstyrelse.
Budgetsdebatter-skattemedlens användning blivit
parlamentens förhandlingar. Vid regeringarnas
an–slagskrav anknytes i regel diskussionen om
deras allmänna politik.
Hos oss är det i dessa avseenden
mycket olika. Vi ha. ingen budgetsdebatt i
egentlig mening. Remissen av
statsverks-propositionen försiggår enligt gammal pra’xis
under ett talande om lite av varje, som
hänt under året, men ganska föga om det
förslag till reglering av riksfinanserna, som
legeringen framlagt. Inte heller vid riks-
dagens slut, när riksstäten fastställes,
förekommer någon motsvarighet till utlandets
förhållanden. Riksdagen bekymrar sig i
själva verket föga om denna formella
sammanställning av mängden tidigare beslut i
olika ärenden, som tar sig uttryck i staten.
Flertalet av dess ledamöter äro hemresta
på våren och överlåta åt stockholmarna
samt några plikttrogna att sköta om den
saken.
Statsregleringsarbetet i Sverge är alldeles
unikt och från demokratisk synpunkt långt
ifrån tillfredsställande.
Riksdagen har i själva verket ganska
svårt att under arbetets gång få erforderlig
överblick, så att kraven kunna inbördes väl
avvägas och den makt riksdagens
voterings-majoritet kan utöva genom enhetlig
behandling av regeringens framställningar går nu
förlorad därigenom, att propositionen
fördelas på flera utskott, som oliktidigt bringa
sina detaljärenden till definitivt avgörande
i riksdagens plena. Den samlade styrka
emot en regering, makten över
bevillnin-gen skänker, tillvaratages följaktligen icke
hos oss.
Å andra sidan medför den rådande
anordningen betydande svårigheter för
tillämpningen av en folklig självstyrelse genom
parlamentarism. Sedan regeringen
avlämnat statsverkspropositionen står den
politiskt taget utanför hela statsregleringen.
Något egentligt samarbete med dess
parlamentariska majoritet kan svårligen
åstadkommas. Det sker bara tidvis å partimöten,
men officiella former för en
kontinuerlig samverkan mellan regering och riksdag
för statsregleringsarbetets behöriga
utförande saknas. Skola vi emellertid komma
därhän, att en regering bygger hela sin
politik på den förefintliga riksdagsmajoriteten
är det nödvändigt, att undanrödja de
konstitutionella former, vilka på den mest
ömtåliga punkten — statsregleringen — lägga
svårigheter i vägen härför.
Så otillfredsställande är det nuvarande
tillvägagångssättet, att riksdagens
utövande av sin beskattningsrätt tar sig mycket
besynnerliga uttryck. Det pålägges skatter
under motiv av statsfinansieil brist, utan
att man verkligen vet om denna förefinns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
