Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Carleson, C. N.: Ödestvång och klassvilja. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skyldighet att undersöka, om hans
nation har rätt i en konflikt eller icke
— och handla därefter, rätt och plikt
alt fråga var ansvaret för ett krig
ligger eller hur det överhuvudtaget
fördelar sig. Kautsky i sitt avståndstagande
från den citerade satsen ger oss rätt
alt lägga denna linjal på de
socialdemokratiska partiernas hållning vid
krigsutbrottet, d. v. s. att giva frågan
om motiven även en moralisk
valör.
Tager jag nu åter —• något som
Kautsky särskilt kraftigt framhäver ■—
proletariatets intresse till
utgångspunkt för mina reflektioner om
kriget, skjuter sig ju i förgrunden en
fråga om nytta eller skada för
arbetarklassen. För denna i sin helhet
eller för arbelarne i det ena eller det
andra landet? Såvitt jag förstår, har det
väl varit en allmän socialistisk mening,
att krig är elt förkastligt medel för
lösning av miellanfolkliga konflikter,
därför att det medför såväl för segraren
som den besegrade ekonomisk
kraftförlust, som endast konstlat utjämnas
genom den segraren tillerkända
krigs-skadeersättningen, vilken ju endast
innebär omplacering av tillgångar från
en nation till en annan. Då nu
socialdemokratisk internalional vilar på
strävan alt åstadkomma en jämn och
samtidig lyftning av arbetarnes livsläge i
alla länder, kan ju ingenling i så hög
grad soml kriget motverka denna
existens- och kulturfrämjande tendens.
Fredens bevarande slödes av ett
nyttig-hetsargument, som även blir moraliskt
i insikten om och erkännandet av att
ingen må ske något förfång genom en
brutal rubbning av det fredliga arbetet
och ulbytet.
På proletariatets nytta eller skada
kan överhuvudlaget — åtminslone
såvitt det gäller nalioner på
jämförelsevis lika kullurhöjd — intet försvar
för kriget byggas. Jag har velat erinra
om denna för arbetarklassen självklara
synpunkt därför att i Kautskys
fädernesland drivils mycket hokus pokus
med den där uppkonstruerade
”krafl-nationens rätt” att expandera även
med krigets medel. Från värkligl
socialdemokratisk synpunkt är och måste
kriget, vädjan till vapen, vara en a
b-n o r m konkurrens, som icke ”mäler
kraft” efter förutsättningar och mått,
«som i våra dagar eljes äro och alltid
borde vara de enda bestämmande.
E) De historiska perspektiven över
60- och 70-lalens utvecklingsgång, som
bilda huvuddelen av Kautskys
framställning, väcka det största intresse — och
"Tidens” november-decemiberhäfte
borde bara för dem läsas av envar
intresserad socialdemokrat. De utlösa
emellertid en och annan reflektion, som
kanske icke alldeles stämmer med
Kautskys uppfattning.
Efter år 1848 försvann ”den heliga
alliansen” även så till vida att
Österrikes och Rysslands intressen började
gå isär på Balkanhalvön, den allt
starkare miagneten för europeisk
”storpolitik”. Eller m. a. o. ett
monarkistiskt-reaktionärt, antirevolutionärt
solidari-tetsintresse avlöstes av nationella
samlings- och expansionsintressen.
Denna förändring kan betecknas som ett
framsteg. I det framstegets tecken står t.
ex. Italiens befrielse och enhet. I det krig,
som fördes härför år 1859 av Frankrike
mot Österrike, rådde franskt-ryskt
samförstånd: alltså en om en sida hos det
nu pågående världskriget erinrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
