Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Carleson, C. N.: Ödestvång och klassvilja. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gruppering. Byt ut de tidernas
Österrike mot det nutida centralförbundet
Tyskland-österrike — och en parallel
framträder. Österrike var då ännu
minst lika reaktionärt som tsarriket. Det
betraktades av alla radikala element
i Europa som en minst lika farligt
fri-hetsfientlig makt som, Ryssland.
Diver-gensen i utrikespolitiska meningar
mellan Lassalle och Marx-Engels berodde
på, att den förre, som bland sina
främsta önskemål satte Tysklands
nationella enhet, fruktade Österrike som
denna enhets värsta fiende, medan
Marx och Engels framför allt i
tsardö-met sågo en erövringskrigets och
bar-bardespotiens fara för utveckling och
framsteg i det övriga Europa — en
uppfattning, som än i dag bildar
grundtonen i den tyska socialdemokratiens
fördelning av sina utrikespolitiska
antipatier och sympatier. Efter det tyska
rikets upprättande förlorade fruktan
för Österrike, som ju även av
nederlagen mot Preussen tvangs att
modärni-sera sitt statsväsen, en god del av sin
reson, och sakernas gång har pekat i
riktning mot uppfyllelse av Marx’
tanke att Österrike vore nyttigt att bevara
som bålverk mot Ryssland. Marx och
Engels ha även räknat med ett starkt
Tyskland mot Frankrike, men märk väl
e j mot ett republikanskt
Frankrike, utan mot det franska
kejsardömet, vilket ger saken en helt
annan aspekt än n u.
I fråga om Frankrike hyste Lassalle
de mest utpräglade sympatier -—■ just
ur framstegssynpunkt — för ett
förbund mellan detta och d e t Tyskland,
som föresvävade honom, ty Österrike,
som han ville se försvagat och avskilt,
— dock med anslutning av dess tyska
landsdelar till Tyskland —
representerade en reaktionär princip, medan
Frankrike — trots det nästan
enväldiga kejsardömet — representerade
demokratiska principer. Han gjorde sig ej
den frågan vad Ryssland skulle ha
vunnit på en sprängning av Österrike —
en fråga, som däremot var avgörande
för Marx-Engels’ ståndpunkt. Till den
anslöto sig även en Bebel och
Lieb-knecht, i det de fruktade den
preussiska hegemonien i ett visserligen enat,
men icke ”alltyskt” Tyskland.
Divergensen Lassalle-Marx berodde
alltså på en olika uppskattning av
Österrikes kultur- och framstegsvärde, och
härtill bör då väl även läggas, att den
framträdde vid en tidpunkt, innan
Orienten ännu hade blivit den
konflikthärd som> det blev under de följande
årtiondena. Man skulle även kunna
säga, att Marx sköt kulturförsvarets
gräns längre åt öster och därvid —
mindre tysknationell än Lassalle —
tog med på köpet i det österrikiska
bålverket magyaren och sydslaven,
medan Lassalle såg
”kulturförsvaret” i en tysk enhetsstat lika
nationshomogen som
Frankrike och med detta nära
förbunden. Kan man n u alldeles förneka,
att de ljusaste framtidsmöjligheterna
för folkens trygghet och utveckling
legat inneslutna i Lassalle’s syn på
förhållandena?
F) Tyska socialdemokraters uppfatt7
ning år 1870 av fransk-tyska kriget
gällde onekligen ett mindre
komplicerat fall än ställningen nu vid
krigsutbrottet. Ryssland och England voro
ju ej med i leken. Liebknecht ville
rösta mot krigskrediten, Bebel nedlade
sin röst. Det motiv, som anförts, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
