Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Sköld, Hannes: Klasskampen i Balkans nationalstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tsarismens Ryssland drömmer om
att kunna samla alla de slaviska
folken ocli fler till under det heliga Rus’
politiska överhöghet.
Det mera nyktert fritänkande
Europa med Frankrike i spetsen, vilket
genomskådar bruket av religionen som
täckmantel, har alltsedan Byrons
dagar förhärligat balkanfolkens strid
mot Turkiet som en de förtryckta
folkens kamp för att avskudda det
främmande oket. Och i denna syn på saken
har det mötts mecl det nationellt
enade bismarckska Tyskland, vilket med
nyktert kall professorsblick
genomskådat den nationalistiska lögnen, men
låtit den bli kvar för att begagna
den för sina syften. I det tyska
lydlandet Sverge, där den fria tanken
under de senaste decennierna avlagt väl
vitsordade examina vid de preussiska
statsuniversiteten, ser man ju dessa
ting som de flesta andra genom
moderlandets glasögon.
Nu kan det naturligtvis inte
förnekas, att konstitueringen av ”den
slutna nationalstaten” är ett ekonomiskt
mål av ofantlig vikt, helst där
språkgränserna sammanfalla med de
naturliga gränserna. Det får inte heller
förbises, att i länder, där ett folk med
främmande tungomål sitter vid
statsrodret och samtidigt i stor
utsträckning bildar landets överklass, kommer
ett sken av intressegemenskap mellan
den inhemska delen av överklassen oeh
den uteslutande autoktona
underklassen att uppstå. Detta sken kommer
aldrig att upphöra, innan, som det
heter, de främmande förtryckarna
drivits ur landet. Och detta fast den
inhemska överklassen oftast inte är
mildare än de s. k. inkräktarna och fast
den ofta rentav tar dennas parti mot
sina föregivna bröder ur folket, ja, ej
sällan för att bli i besittning av sina
privilegier avsvär all gemenskap med
den ”nationella saken” oeh antar den
härskande nationens seder och språk.
Det är nu en gång så, att folken på
detta outvecklade stadium hellre vilja
böja sig under inhemskt än utländskt
förtryck, och först sedan det senare
ei*satts av det förra kan komma att
se mera klart i saken. En
verklig-klasskamp kan därför egentligen inte
uppkomma förrän den likspråkiga
överklassen kommit till väldet.
Det är nu berörda förhållanden, som
exempelvis givit socialdemokratins
kamp en nationalistiskt färgad prägel i
land som Böhmen, Polen och Ukraine.
Striden mellan separatister och
centralister bland tjeckerna, vilken ju varit
inför Internationalens forum, bottnar
just i påpekade fakta, 0111 man än —
det måste ärligen sägas — efter de
tysk-österrikiska socialdemokraternas
pangermanistiska k rigsdans * i
dessa dagar kommer att se saken i en
betydligt annan dager än förr. Ty en
viss nationalism hos socialdemokratin
i ett nationellt ofritt land är
förklarlig, om ej försvarlig, medan däremot
nationalismen hos socialdemokratin
inom den härskande nationen varken
är det ena eller det andra: den
innebär nämligen en absolut identifiering
med överklassens ideologi, ett knäfall
för de gudar, vilkas tempel
socialdemokratin är kallad att storma
förså-vitt den vill existera som
socialdemokrati.
* Vi eiinra även här, liksom Ull
Car-leson’ska artikeln i nov.- 0. dec.-häft. 1914,
att redaktionen icke är solidarisk med
enskilda artikelförfattares häftiga omdömen
om vissa utländska broderpartier. Red.
av Tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
