Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Möller, Gustav: Socialdemokratins representationsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gor speciella, sakkunskapen, blir
oumbärlig. Även andra kunna utan tvivel
med full rätt ifrågakomma, men jag
skulle åtminstone bestämt motsätta mig
att den härskara, som för Ström
representerar sakkunskapen, skulle få
utrymme i expertkammaren.
Den tiden kan om ett antal år —
kanske förr än vi nu äro benägna att
tro — komma, då socialdemokratien
står med faktisk folkmajoritet bakom
sig i vårt land. Vi komma då in i ett
övergångsskede, där det ger sig, om vi
äro i stånd alt praktiskt omdana
samhället efter våra linjer eller om vi skola
göra fiasko och få därav följande
reaktion. Vi skola låta samhället,
staten eller kommunen, börja
övertagandet av den industriella
hushållningen och i någon form även svara för
jordbrukets avkastning. Att denna
”socialisering” av samhället ingalunda
kommer att motsvara vad vi föreställa
oss under begreppet socialism
torde de flesta medgiva. Snarare torde
det komma att göra skäl för namnet
statskapitalism, emedan staten helt:
enkelt då övertar kapitalismens
nuvarande väsentliga funktioner. Men det gäller
för oss att på smärtfriaste sålt och så
snabbt som möjligt överföra samhället
från detta statskapitalismens skede till
något, som närmare motsvarar vårt
samhälleliga ideal. Finns någon partivän,
så barnslig att han tror detta
överhuvud kunna lyckas ulan hjälp av
specialister i ovan angivna avseenden?
Ström1 tror att: nästan alla sakkunniga
ska’ bli våra fiender. Det är ulan
tvivel en alldeles överdriven pessimism.
När ett 10-tal eller 15-tal år gått torde
vi just bland de för oss mest
oumbärliga sakkunniga lia en ganska
betydande kontingent socialistiskt
intresserade. Det finns redan, nu
särskilt bland de yngre
nationalekonomerna icke så få, som äro övertygade,
att mänsklighetens enda hopp i själva
verket ligger i en socialistisk
utveckling av samhället. Att en hel del av
dessa sakkunniga äro utpräglade per-
sonligheter, som icke lätt låta. stöpa
sig i en i detalj bestämd form, det få
vi allt lära att finna oss i.
Men, som sagt, det är möjligt att
tanken är alltför svår att praktiskt
genomföra. Då kan det hända att man får
tillgripa rådsinstitutionen eller något
liknande. Men jag är för min del
övertygad att det vore bättre, om man kunde
lösa den frågan inom ramen för
repre-sentationsproblemet. Avskaffandet av
bostadsbandet är en mycket bra sak i
och för sig, men icke lär det tillföra
riksdagen den nödvändiga
sakkunskapen, fast det kan bereda plats åt en
eller annan bättre politiker än
som finns att tillgå inom den eller den
valkretsen.
Rådsinstitutionerna bli förmodligen
icke billigare än ett överhus, de få
kanske i många fall lika stor makt,
emedan riksdagen i brist på möjlighet att
själv kunna fullt ut bedöma någon viss
•fråga måste ensamt lila på deras
omdöme och utredning. Det företräde, ett
överhus enligt ovan angivnai linjer
skulle få, låge dels däri, att det bleve
medansvarigt i själva avgörandena och
dels däri att det vore valt blott för viss
tid. De eventuella rådsinstitutionerna
skulle däremot sannolikt mycket
starkare domineras av den sakkunskapens
avigsida, som består i dess blindhet för
andra intressen, då de ej finge ha någon
slutlig ansvarighet och därjämte
sannolikt skulle bli livstidsbröd för vissa av
riksdag eller regering utsedda
sakkunniga. Det funnes ganska visst större
utsikter att få misstag vid personval
rättade med ett överhus än med
råds-institutionen
Vad den andra. svagheten beträffar,
så är frågan om- den är tillräckligt
betydande för att böra stjälpa hela
tanken, om denna i övrigt befunnes god.
De specialister, som kunde
ifrågakom-ma borde i hvarje fall kunna
förutsättas ha allmänt tillfredsställande
omdöme i frågor, som fölle utanför deras
specialgebit.
Till slut blott den anmärkningen atl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
