Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Möller, Gustav: Socialdemokratins representationsproblem - Sandler, Rickard: Ur brevväxlingen mellan Marx och Engels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag icke skrivit min första arfikel för
att nedsätta den direkt folkvalda
kammaren. Det är ulan tvivel mycket
mera allmänt sunt förnuft i den
kammaren än i första och förmodligen fullt
upp så mycket som det kommer att
bli t. o. m. i en exlra expertkammare.
Men det är icke bara allmänt sunt
förnuft, känsla för folkets behov och
kritiskt sinne som behövs i
lagstiftningsarbetet. Och jag kommer aldrig
att godkänna någon påvisk
ofelbarhets-teori till förmån för direkt valda
folkrepresentanter.
Det sorgligaste, som kunde hända
socialdemokratin, då den en gång
kommer till makten, vore om dess direkt
folkvalda representanter i högmodig
självtillräcklighet begingo irreparabla
dumheter, som kunde ha undvikits, om
man tagit ett par år på sig för att
ytterligare granska lämpligheten av en
ifrågasatt åtgärd. Och någon tröst vore
det sannerligen icke, om en dylik
dumhet skulle repareras på så sätt, att
socialdemokratins fiender skulle begagna
den till att vid nästa val rycka
majori-leten ur socialdemokratins händer.
Ur brevväxlingen mellan Marx och
Engels.
IIl. Om Ricardos jordränteteori.
Föranmärkningar.
Mellan de två brev, som i detta häfte
offentliggöras och dem i föregående häfte
ligger en tidrymd av nära ett och ett halvt
år. I originalsamlingen är luckan icke
fullt så sfor. Den omfattar dock över ett
år, från augusti 1849 till november 1.850.
Här lägger den Bernsteinska editionen
gränsen mellan brevsamlingens försla och
andra avdelning, vilken senare omfattar
perioden 1850 till 1853.
Anledningen till avbrottet är naturlig.
De båda brevskrivarna vistades bägge
under cirka eft år i London. De flyttade dit
hösten 1849, först Marx och sedan Engels.
Med meningsfränder reorganiserade de där
Kommunisternas förbund och deltogo i en
emigrantkommitlé för att tillvarata de
många, flyktingars intressen, som efter
1848 slogo sig ned i London och där
inväntade och sökfe förbereda nästa
revolution. En betydande del av breven från
de första åren av 1850-taiet behandlar
förhållandena inom denna koloni av
emigranter, en ytterst brokig och bråkig skara
revolutionärer av skiftande kulör.
Ständiga tvister forekommo. Redan inom ett år
hade Kommunistiska förbundet sprängts
sönder. Strax efter denna tilldragelse,
hösten 1850, flyttade Engels till
Manchester-, där han fick plats i spinnerifirman
Ermen & Engels, till vars delägare hans
fader hörde. Om de djupare motiven till
detta steg, som kom att binda en
intelligens av Engels mått vid kontorsdisken för
många år, lämna breven visserligen inga
direkta vitsord. Men den belysning
breven då och då kasfa över Marx’ och
Engels’ ekonomiska mellanhavanden är
tämligen tillräcklig för att jämte andra
upplysningar grunda den tolkning, som
Bernstein anslufer sig till. För att göra det
ekonomiskt möjligt för Marx att ägna sig
åt sina vetenskapliga forskningar, tog
Engels på sig det förvärvsarbete, som han icke
behövde ägna sig åt för sitt eget uppehälle,
som förhindrade honom att tillfullo
utnyttja sin egen forskarbegåvning, men som
lämnade medel över att kunna i någon
mån frigöra Marx för hans stora uppgift.
”Det är icke blott vännen, som hjälper
vännen, det är partimannen, som vill
bevara åt partiet dess förnämsta andliga
kraft och sörja för att denna kraft kan få
utveckla sig så som bäst passar dess
böjelser och bäst tjänar partiets intressen”
(Bernstein).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
