Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Jacobson, Malte: Krigets orsaker och krigets mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler. Kriget gällde — det kunde
socialdemokraterna; icke blunda för —
uppenba,-bara nationella värden, som de icke ville
stå likgiltiga för. Antingen måste de
hjälpa till till landets seger eller till dess
nederlag. Det var inget annat val, de
kunde icke undgå att välja. Kriget var
redan en verklighet som inte genom
någon som helst anslagsvägran av
minoriteter kunde omintetgöras.
Så se vi hur Österrikes
socialdemokrater, som icke haft ord hårda nog för
den kungliga och kejserliga
balkanpoli-tiken med dess mischmasch av
snikenhet, våld och okloka medgivanden, nu
skjuta frågan om noten till Serbien var
berättigad eller icke, till sidan. De veta
att striden gäller något annat, nämligen
Österrikes existéns rätt och slätt. Ett
nederlag skulle betyda en obotlig
ekonomisk misär och föra med sig en
inrepo-litisk rassplittring som ständigt skulle
riskera att spränga: den österrikiska
staten i stycken. Krigets ondiai kunna
Österrikes socialdemokrater icke göra om
intet, de ha valt att ta det i botten för
att så åtminstone söka un dslippa en ny
olycka för kommande fredliga år.
På samma, sätt Tysklands, Frankrikes
och Englands socialdemokrater. Dr
Ludvig Frank, som så ivrigt vid Jaures’ sida
arbetat för ett vänskapligt närmande
mellan Tyskland och Frankrike,
anmälde sig spontant som frivillig, när
Frankrike ryckte till Rysslands hjälp. Då stod
rysk-fransk kultur mot tysk, rysk
expansion mot tysk expansion, och hans
position var klar. Keir Hardie
demonstrerade in i det sista att han icke fann
det föreligga skäl nog för England att
börja, ett krig. Mac Donald gjorde
gällande att det i vita boken ”inte
funnes en rad, som visade ett allvarligt för-
sök att hålla landet utanför konflikten"
— vid den socialdemokratdskai
konferensen i London tyckas båda två dock ha
instämt i resolutionen om
nödvändigheten att föra kriget, till ett för
entente-makterna lyckligt slut.
Man kan tycka att det är självklart
att detta, hur kriget kom till stånd och
vilka mål som de stridande uppställa
för sig, äro två vittskilda ting, men icke
för ty är det skäl att fästa
uppmärksamheten vid förhållandet. Det finnes
många som i praktiken förbise det. I de
stridande länderna tycka sig
apologeter-na aldrig vara riktigt färdigai med det
berättigade i vad staten kämpar för, förr
än de också visat atl deras stat varit
utan skuld till att kriget kom till stånd.
Det finnes också en hel del folk — väl
mäst i de neutrala länderna — som icke
komma ut över frågan om orsakerna
och skulden till det pågående kriget,
de granska den diplomatiska
telegramväxlingen ögonblicken före
katastrofen med en noggrannhet och en ängslan,
som hoppades de att på denna smala
och slippriga stig också nå fram till vad
kriget gäller och så kunna placera sina
sympatier. Om det kunde A’isas att det
var 10 dårar i Budapest, som satte
krigslavinen i gång, så vore deras åsikt
om kriget och deras sympatier och
antipatier för de krigande avgjorda: de
som strida för dårarnas sak äro
kulturfaran och de som strida mot de folk som
rymma dårarna i sina; led, de
representera rätt och vett. En sådan tankehärva
bör redas ut.
Säkert är det vissa utsikter för att
finna de verkliga stridsmålen,
åtminstone de som vid krigets början
uppställdes a.v de stridande, omi man går
bakom de mera tillfälliga konflikter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
