Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Jacobson, Malte: Krigets orsaker och krigets mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom krigsrustningarnas bräddfyllda
bägare att rinna över, och gräver sig fram
till de djupare liggandeorsakerna till
kriget De sex medlemmar av historiska
fakulteien i Oxford, som sökt utreda
”Variör England deltager i kriget” ha,
synes det mig, med denna metod, alltså
genonn forskningar över b e t i
n-gelserna för kriget lyckats få
taig även i det som die stridande
hoppas av kriget. Det heter i
deras publikation i kapitlet om den ryska
politikens utveckling:
Ӂtminstone tyckes Tyskland under
många år ha fullföljt en politik, som gått ut pä
att etablera dess egen och Österrikes
inflytande över hela sydöstra Europa. Det är
denna politik, som är den nuvarande
kampens fons et origo (källa och ursprung),
ty det är en politik, som varken nu eller
någonsin kan tolereras av Ryssland, så
länge detta land är troget sitt eget slaviska
ursprung och århundradenas traditioner.”
Vi se, hur detta till punkt och pricka
stämmer med det programuttalande om
Rysslands ml å 1 för kriget, som ryske
utrikesministern framlade å
dumasam-manträdet i febr. 1915. Rysslands och
Österrike-Tysklands skilda intressen
å Ealkan voto de verkliga orsakerna till
kriget, det var de som gjorde
skuntkon-flikten med Serbien obotlig; hade en av
konkurrenterna exempelvis Ryssland,
velat öppet frånträda sina
expansions-planer skulle en skiljedom lätt ha
kunnat komma till rätta ’med den
storserbiska agitationen. Den som utifrån
real-frågan, de reala orsakerna och de reala
målen, vill ta position till de stridande
hr således saken klar: vilkas intressen
äro berättigade eller viilka mål äro
önskvärda att få realiserade?
Det lyckas på detta sätt att via
orsakerna få reda på vad striden gäller —
när man icke stannar vid de närmaste
orsakerna eller den första
krigsförklaringen och de omständigheter, under vilka
den utfärdades. Många gå emellertid
icke så långt, de nöja sig med en enda
faktor, sättet på vilket kriget
började, och tro sig därav ha rätt att sluta
sig till, vad de stridande vilja och vilka
konsekvenser en seger eller ett
nederlag för endera parten kan få.
Endast under ytterst begränsade
omständigheter kan ett sådant
ställningstagande till de krigande vara resonligt.
Det är om kriget börjats av en makt
på sällsynt upprörande sätt, så att
därigenom plötsligt ett grelll sken kastas
över vad en seger för dtenn a makt
kommer att betyda för den politiska
kulturen: vilka dess reella intrssen än äro,
vilka mål det än ställt sig, i stort sett
blir dess seger en barbariets triumf.
Detta slags slutledningar äro emellertid
ytterst riskabla. Utifrån en enda
händelse i ett folks liv kan i regel icke
rimligtvis några avgörande spådomar
spinnas, och, vad som är viktigast, för att
krigsutbrottet skall ha rätt att bestämma
ens sympatier, måste man göra klart
för sig, om icke varje annan av de
stridande nationerna i en liknande situation
skulle ha. gjort på samma sätt. Skulle
detta senare vara troligt, då kan icke
indignationen riktas mot endast den ene
av de krigande parterna. Denne
representerar ifråga om krigslystnad samma
kultur som de övriga, och ens
förhoppningar om dess kulturella möjligheter
överhuvud måste baseras på flera fakta
än på krigsutbrottet.
En artikelförfattare i Tidens aug.^
sept.-n:r har ett yttrande som tyckes
trotsa alla dessa försiktighetsmått. Han
konstaterar att Österrikes not till Ser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
