Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4, 1915
- Jacobson, Malte: Krigets orsaker och krigets mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tom för vad Europa, från det hållet har
att vänta. Ett nederlag för dessa
krigs-anstiftare blir, oberoende av de
eventuellt berättigade ekonomiska och
politiska mål som de själva tro sig kämpa
för, trots allt till sina följder dock ett
våldets nederlag (utdrivet med
Belse-bub) och en skiljedomsidéns seger.
Tysklands politiska kultur, dess
mili-tarismi, är en fara för skiljedomsidén,
medan Rysslands (ensamt för sig eller i
allians med Frankrike-England) är
sådan att. dess strid kan sägas vara strid
för skiljedomsidén, dess seger en
garanti f ö r skiljedomsförfarande!.
*
Vad som nu sagts om faran att slå
ihop de första krigsorsakerna (eller
förhållandena vid krigsutbrottet) och de
krigande staternas uppgifter för sitt krig
(samt de reala konsekvenserna av den
ena eller andra statens seger) gäller
också om varje krigshändelse. De måste
värderas som symptom.
Neutralitets-brottet mot Belgien exempelvis är en
sak som bör kunna Vara av betydelse som
ett moment för avgörande av ens
sympatier. Det belyser väl icke så mycket
de mål som Tyskland uppställt för sig,
men det kan belysa, de reella
konsekvenser Tysklands seger kan komma
att få. Ett s4 ändpunkts* a gande kräver
emellertid även i ett. sådant fall lite
intellektuell reda. Man kan förledas till
att rent feminint bli stående vid den
olycka som drabbat Belgien och under
ängslan att neutralitetsbrott skall
negligeras, ständigt upprepa ”Belgiens
olycksöde”, ”tänk på Belgien” etc. och
då glömma alla jämförelser, glömma
vad händelsen verkligen bevisar om
vad vi ha att vänta av den makt som
utförde rättskränkningen. Menar man
att den öppnat avgrunder av råhet i den
tyska folksjälen, till vilka de andra
stridande staterna sakna motstycke, då
är saken klar. Men icke i annat fall.
Skulle det tvärtom vara antagligt att
Frankrike och England (Ryssland
onämnd), om frestelsen för dem hade
varit lika stor, skulle ha begått samma
förbrytelse, då bör icke händelsen i
fråga kunna fälla något definitivt utslag
om speciellt tysk politisk kultur eller för
de förhoppningar man bar att ställa till
den.
Här är givetvis ett fritt fält för
subjektiva konstruktioner. Det är lätt att påstå
att England och Frankrike skulle kunna’
ha kränkt Belgiens neutralitet, då man
knappast kan till fullo leda det i bevis.
Historiska fall av lika brutala
rätts-kränkningar kunna alltid avspisas med
ett: ja, det var då, och deduktioner
tit-ifrån ”politisk kultur” och
nationallyn-ne övertyga ingen annan än den som vill
övertygas. Den åter som’ b.egått ett brott
har skapat en r e a 1 i t e t, som är
påtaglig och till vilken indignation kan hålla
siig, den som blott har möjlighet att
göra samma brott, när blott tillräckliga
anledningar yppas, han undgår lätt alla
jämförelser, hans samhällsfarlighet
observeras icke.
Det enda man kan hoppas bli enig om
är alt inga direkta bevis föreligga att
Frankrike och England icke skulle ha
varit i stånd till handlingen i fråga. En
jämförelse i detta fallet får icke läggas
för ytligt. Frankrikes egen förklaring
att icke kränka Belgiens neutralitet,
därest Tyskland lämnade det okränkt
är icke tillräcklig. Även om den tages
helt för god var dock ”behovet” att ta
sin väg över belgiskt område för Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:27 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1915/0107.html
