Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Carleson, C. N.: Ödestvång och klassvilja. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända in till fredens sista
dag?
K) Vi komma nu med boerkriget
närmare vår egen tid. ”Det stora
flertalet engelska socialister ställde sig på
boernas sida” — mot imperialism och
krigslysten kapitalism. Men fanns det
i somras ett grand sympati för de
svaga serberna hos Tysklands och
Österrikes socialdemokrater? Inte ett spår.
Den internationella socialistkongressen
i Paris år 1900, som hölls under
boer-kriget, var kanske i kongressraden den
sista klart socialistiska
kongressen; den var åtminstone fri från all
”kolonialfeber”. Den fördömde
boerkriget, fördömde tsarismen framför
allt; beklagligt var endast, att den icke
samlidigt även särskilt spikade fast
den tyska kaiserismen. Om
tyskösterrikisk militarism den gången hade
ställls på samma linje som engelsk
jingoism och rysk tsarism, så hade
kanske den tyska socialdemokratin
varit annorlunda orienterad än nu är
fallet. Vid kongressen i Amsterdam
,1904 — under rysk-japanska kriget —
intogo de två japanska ombuden en
konsekvent hållning: kort och golt mot
kriget! Men Kautsky gör nu till deras
hållning följande reservation: ”Om
Japans socialdemokratiska parti varit
stort och starkt, då skulle dess
opposition ... till resultatet ha. betytt ett
ställningstagande, inte för freden, men
för tsaren!” Nåväl. Nu — år 1914
— var den tyska socialdemokratin
stor ock stark. Genom alt
verksamt uppträda för freden .. . hade den
gynnat... vilken makt? Kan Kautsky
ge därpå ett annat svar än: Ingen?
Eller åtminstone: det vet jag inte.
L) Då Baselkongressen hölls hösten
Tiden ri:r 4, 1915.
1912, slod Världskriget redan
skymtande vid synranden. Där rådde ju en
otvivelaktig enighet om nödvändigheten
att inrikta alla ansträngningar på
fredens bevarande och vådan av öslerrikes
separata inblandning i Balkantrasslet,
varjämte de marina kapprustningarna
mellan England och Tyskland ägnades
tillbörlig uppmärksamhet i
kongressens manifest. Huvudsyftet var att
förhindra stormaktsinblandning på
Balkanhalvön, där så många intressen
korsades, men nu efteråt kan det sättas i
fråga om Internationalen borde ha stan^
nat vid den enkla formeln: Balkan åt
Balkanfolken, om ej någonting mera
positivt borde ha anvisats, om ej en
paroll borde ha utgivits innefattande
grundlinjer till en ny ordning därnere
i detta ”farliga hörn”, en inbjudan till
en konferens omfattande alla grupper,
som insågo Balkankrisens faror för
världsfreden. Nå, det är så dags att tala
därom nu.
Vi ha nu att tänka på framtiden.
Kautsky befarar ej som resultat av
kriget ”ett inkräktande av de s t o ra n
a-tionalsta. ternas inlegritet och
självständighet”, därmed ju lämnande
öppen frågan, hur det kan komma att
gå med konglomeratstaten
Österrike-Ungern. Men här hade det väl ändock
varit på sin plats, att i en
socialdemokratisk tidskrift som ”Neue Zeit” någon
uppmärksamhet ägnats neulraliletsbrottet
mot Belgien. Därom finnes dock knappt
elt ord. Och likväl: här är väl ett fall
av ”inkräktande”, som vid en
behandling av ämnet ”Internationalismen och
kriget” skulle ge oss
”internationalister” värdefulla synpunkter — ge
utgångspunkten för en inträngande
kritik av stormaktsdiplomatin, vilken
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
