Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Carleson, C. N.: Ödestvång och klassvilja. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f. ö. alldeles saknas i Kaulskys artikel.
Luckor och undvikanden äro rält
påtagliga i hans framställning. Han ger
oss t. ex. en sådan premiss som att alla
klasser — även proletärerna —
uppbjuda i kriget sina krafter till det
yttersta för att undvika nederlaget, som
skulle fördärva alla utsikter till ett s
o-cialt nybyggande — det blir
alltså krig till det yttersta. Således
beröras proletärerna i första rummet, men
han drager ej därav den slutsatsen att
ett proletäriskt intresse väl då skulle
bjuda att allt gjordes för att hejda
krigets fortsättning, vilket ju likväl
år 1870 låg Bebel och Liebknecht om
hjärtat.
M) Generalstrejken till
krigets förhindrande finner Kautsky
omöjliggjord eller vanskliggjord av
inva-sionsfruktan och invasionshot, som
skärper den nationella
självbevarelsedriften. Därvid synes han likväl
förbise att Internationalens mening ju
alltid varit en samtidig och samfälld
sträjk i f 1 e r e länder. Ett dylikt
samfällt utbrott måste ju minska
inva-sionsfaran. En strejk kortligen, som i
ett gemensamt fredskrav riktar sig med
lika front mot de mot varandra
fientliga och intrigerande regeringarne!
Att det nu möjligen kan konstateras att
de socialistiska organisationerna tagit
parti för sina respektive regeringar —
ett påstående, som dock tål vid just i
dagarne före krigsutbrottet en mycket
stark reservation i fråga om de
engelska, ryska och serbiska
organisationerna — är antingen ett
bevis för, att dessa organisationer varit
föga socialistiska och att
Internationalen varit för dem ett svagt och
grumligt begrepp eller att socialismens
ned-trängningskraft hos massorna är en
chimär. Men ligger icke här som i
andra vanskliga situationer hos
lednin-garne en del av skulden för att man står
avväpnad — mot kriget?
Borgarmas-sorna vänta från sina regeringar lösen
och ledning och få den; de
socialistiska arbetarne vänta paroll från sina
ledningar — men få ingen, så väl
det än behövdes i det ögonblick, då de
nationella lidelserna med konstlade
medel jagats upp till en svindlande
höjd.
Om — enligt Kautsky -— ”ett
avgörande i överensstämmelsé med de
bästa utsikterna till framgång för vår
sak icke endast i den egna staten men i
he 1 a världen”. .. ”står h ö g r e” än
de krigsnationella intressena — är då
ej Internationalen till för att hävda
i handling denna mening? Här
stöta vi på ett v i 1 j e-moment, där
Kautsky resignerat svarar, att ”k r
i-t e r i e t sviker” d. v. s. att
socialdemokratin, trots allt som sagts därom,
icke övar något inflytande på
massorna vid de kritiska
tidpunkter, då detta inflytande bäst behövdes,
då just framhållandet av de sociala
motsättningarne vore på sin plats för att
tvinga i bakgrunden de nationella. Ha
icke ”revisionism” o. reformism” inom
den socialdemokratiska rörelsen
mycket på sitt samvete, just här, just i
fråga om förvridning av den raka
och klara proletäriska aktionslinjen till
en mer eller mindre buktande
nationalistisk? Då blir det inte heller, lätt
att undvika vad Kautsky varnar för,
nämligen ”varje chauvinistisk rörelse
inom egna led”. Tendensen finns inte
bara utanför Tyskland! Där i
socialdemokratin har chauvinism eller
någonting bra liknande tyvärr
försports. Kautsky erkänner det själv, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
