Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1915 - Hedén, Erik: ”Bröd, frihet och självansvar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Bröd, frihet och själv an sv ar“,
För TIDEN av ERIK HEDÉN.
Det är ju möjligt att socialdemokratin
till sist måste bli en statskyrka. Men
även om så är, har utvecklingen gått
med en snabbhet, som är rekordmäs
sig. Kristendomen behövde dryga tre
århundraden för att nå dit, den
svenska socialdemokratin tycks vara färdig
efter mindre än tre årtionden.
För visso har den kristna
statskyrkan lost en väldig historisk uppgift.
Möjligen har även den socialistiska
statskyrkan en sådan. Men låt oss visa
klara papper! Sökom icke draga över
till vårt läger folk, för vilka friheten är
och’blir en högre uppgift än varje kyrka
i världen; Erltännom öppet, att den
socialism, som nu skall praktiseras, är
en helt annan än den, somi förkunnades
ännu för cifka. fem år sedan. Då var
vår lösen: tvång på det
materiella området, frihet på det
andliga. Man kunde med skäl
kritisera denna lösens första led, ty även
det materiella tvånget gällde ju blott
ett litet fåtal, medan massan fastmer
skulle få större frihet. Men lösenordets
senare hälft motsades aldrig inom
våra led, betvivlades aldrig. Nu har
riksdagsgruppen i en avgörande punkt
avskaffat den.
Ty det är fullständigt spilld möda alt
i dess bekanta beslut tolka in någöt
annat än ett tvång att i vissa fall svika
sin övertygelse. En riksdagsman kan
genom majoritetsbeslut tvingas avhålla
sig från att rösta för en sak, som han
ej blott omfattar med sin varmaste
övertygelse, utan som han anser vara
livsviktig för landet, för
arbetarklassen, för socialismen. Det ligger ju i
sakens natur, att ett maskineri av så
vansklig art som det ifrågavarande blott
sättes i gång, när stora frågor äro uppe.
En hänvisning på den vänliga
tillåtelsen ätt ej behöva rösta mot sin
övertygelse tar sig egendomlig ut från så
pass kloke män, som medlemmarne i
gruppens förtroenderåd. Liksom ej en
utebliven röst kan bli avgörande för en
frågas utgång! Hur skarpt klandras ej
en riksdagsman, som utån fullgoda skäl
uteblir vid en viktig votering? Även
om han har sådana skäl, brukar han ju
”kvitta.” med en av motpartiet. Och
skulle ej hans uteblivande avgöra
utgången — ja riksdagsgruppens flertal
finner måhända satsen, att man alltid
bör rösta med samma ansvarskänsla,
somi om ens röst vore avgörande,
präglad av världsfrånvänd idealism:; men
att varje röst är oviktig, i fall den ej är
avgörande för frågans utgång, det vill
väl ändå ingen erfaren riksdagsman
hävda.
Antag — fallet är ytterligt men dess
värre blott alltför möjligt — att de
fortfarande med stor iver i mycket
mäktiga kretsar pågående intrigerna
lyckas, antag att en utan folkets
medverkan vald regering (ej den
nuvarande) utmanar Ryssland till krig.
Antag att denna sedan begär krigskredit
av riksdagen, eftersom ”fienden redan
står inom våra gränser”. Antag att vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
