Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1915 - Hedén, Erik: ”Bröd, frihet och självansvar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av samvetsöm övertygelse. Allt tvång
mot övertygelsen har däremot
fackföreningsrörelsen gradvis borttagit.
Tack vare reservationsrätten är ingen
tvingad att vare sig räknas som
socialist eller ge pänningbidrag till
socialismen. Landsorganisationen har
borttagit de punkter i sina stadgar, som
föreskrevo den att arbeta för
socialdemokratin. Icke vill man väl häller
påstå, att fackföreningarne bruka förbjuda
sina ombud i kongresser, vidi
underhandlingar eller i skiljedomstolar att
rösta efter sin övertygelse? Tills detta
uppvisats, är varje försök att försvara
riksdagsgruppen med fackföreningarne
grundfalskt. Då är t. o. m. det försvar
bättre, som låter så, att
riksdagsgruppen ej föreskriver övertygelsesvek jämt
och samt utan ämnar spara akten till
högtidliga tillfällen.
Men så ha vi ju Kautskys försvar:
samvetsfriheten är till för staten, icke
för partiet. En sant tysk argumentation,
teoretisk otadlig men allt annat än
psykologiskt slående. Ty hur kan man
vänta, att ett parti, som ej självt trots
alla starka sammanhållande band och
intressen kunnat hålla ihop på
åsiktsfrihetens väg, skall, då det fått makten,
hålla ihop en stat, där de stridande
viljorna äro så mycket flera och starkare,
utan åsiktstvång? För övrigt synes
man få giva riksdagsgruppens flertal
samma erinran, som många dess egna
medlemmar med allt skäl brukat giva
hrr Hedin, Fahlbeck m. fl. — att vi
tillsvidare ej leva under tysk
myndighet utan svensk. Vår svenska
myndighet heter i detta fall partikongressen,
och den har i sin uteslutningsparagraf
fastslagit de normer, som partiets
underavdelningar i alla disciplinära förfa-
randen måste anses skyldiga att följa.
Där anges som orsaker till ingripande
endast förräderi eller en för partiets
praktiska verksamhet skadlig
propaganda i strid mot våra allmänna:
grundsatser. Den kräver alltså icke
obetingad lydnad för dagsprogrammet utan
blott för de allmänna grundsatserna.
Detta bör även framhävas gentemot
Z. Höglund, vilkens sköld som
samvetsfrihetens riddare icke är blank, och
vilkens jämställning av yttrandefrihet
och programtrohet såsom partiets
ledande dygder bra mycket förenklar
problemet; ty rättigheten att blott yttra
programtrogna mteningar innebär ej
något synnerligen högt mått av frihet.
Men dessvärre, del innebär ändå ett
högre mått! därav än det
riksdagsgruppens resolution lillstädjer. Ty denna
har ju uttryckligen tillbakavisat en
resolution, som hävdade gruppens
medlemmars rätt att fritt rösta och tala i
enlighet med programmet.
Partistyrelsens senaste ogillande av
ungdomsförbundets ”frihet att på sitt sätt mot
partikongress och partistyrelse tolka
partiets program” klingar som. ett
varsel om officiella programtolkningar,
vilkas ofelbarhetskrav ej blir mindre
därav, att de eventuellt kunna gå tvärt
emot programpunkterna — alldeles i
stil med kyrkans bibeltolkningar.
Man har åberopat Bebel, som ett
högt exempel på lojalitet mot
samvets-tvångsbeslut. Det är ju också
naturligt, att den nya kyrkan får sina helgon,
och att dess dyrkan för dessa särskilt
gäller de få punkter, där deras storhet
svek. Men i alla fall, när kan det visas,
att Bebel böjde sig för ett
disciplinbeslut som krävde lydnad i strid m o t
programmet? Svaret motses med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
