Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1915 - Hedén, Erik: ”Bröd, frihet och självansvar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spänning. I fråga om det tyska partiet
efter Bebels d:öd kan ju däremot ett
utmärkt sådant fall anföras: just
beviljandet av kreditivet till världskriget. Det
är för övrigt en egendomlig
omständighet förknippad med Kautskys
ovannämnda argument. Ty med detta
motiverades uteslutningen av en erkänd
imperialist — och ett par år efter gav
partiet med åberopande av samma
disciplingrundsats fria händer och
jättestora pänningmedel åt den mest
hänsynslösa imperialism.
Hur viktigt gruppbeslutet i och för
sig är, så får det dock sitt rätta ljus
först i ett större sammanhang.
Socialismens främsta grundsatser, de som
under de hårda kampåren byggt upp
partiet och skänkt kraften till dess
segrar, äro andlig frihet och s a
m-hällsproduktion. Det krävdes’
dock något tredje för att göra
harmonin fullkomlig: fosterlandskänslan.
Partiet erkände ock nationernas
självbe-stämningsrätt, ja yppade även förr genom
punkten om ett folkligt försvarssystem,
att dess kamp mot militarismen var
förbunden med försvarsvilja.
Denna punkt borttogs som bekant.
Det uppväxte inom partiet en
opposition som höll klar färg i fråga om de
socialistiska grundsatsernas tillämpning,
men vars främsta; programpunkt var
försvarsnihilismen. Vi hade också fått
en högergrupp inom partiet, som var
relativt försvarsvänlig men alltför
éfter-låten mot liberalerna i fråga om våra
socialistiska grundsatser. Vilken
enastående storstilad uppgift var det då ej
för en statsman att mot och över dessa
riktningar fast utan förtryck fram-
häva enhetstanken: en stark
socialism och ett starkt
försvar. Vilken stolt och trygg
ståndpunkt att säga till de maktägande:
giv oss samvetsfrihet, giv oss full
demokrati (allmän rösträtt över lag),
giv oss frihet från klasslagar, giv oss
värn om statens egendom, giv oss
visshet att vägen går fram mot ökad
samhällsproduktion ej ifrån den — och vi
skola försvara landet!
En dylik uppgift var svår, kanske för
svår för mänskliga krafter. Men vi
hade ju en statsman av större mått än
något annat parti. Om någon
förkroppsligat trefalden: samhällsproduktion,
samvetsfrihet och försvarsvilja, var det
Hjalmar Branting. Och i Rickard
Sandler ägde vi en ung kraft, som i de två
förra fallen syntes kallad att en gång
upplaga hans mantel och även i det
tredje fallet gav ett visst hopp att bli
den, som kunde lära arbetarungdomen
förenligheten av radikalism och
försvarsvilja.
Kompromissen blev emellertid rakt
motsatt. Den löd: en dålig
socialism och ett dåligt försvar.
Den vänsterminislär, som kom till
makten, och som socialdemokratin
slödde, bortgav lcungsådrorna med
motivering, att den måste föra en liberal
ekonomisk politik ej en socialistisk;
svek däremot i tullfrågan, där
socialdemokraterna intet hällre önskade än en
liberal ekonomisk politik; underlättade
bortsäljningen av statens jord och
sålde rätt friskt därav; gravlade
jordvär-destegringsskatten, som t. o. m.
högerledare knäsatt: försvarade
religionsvetenskapens förläggning till teologiska
fakulteten, och hävdade i både ord och
handling biskop Billings krav på kri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
