Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1915 - Hedén, Erik: ”Bröd, frihet och självansvar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten tro för dess utövare; försvarade
energiskt bekännelsetvång i
religionsundervisning och seminarier; slutligen
har nu efteråt dess förre civilminster
ej blott förordat ökad försäljning av
statsjorden utan rentav dess delvisa
bortskänkande. -
Och socialdemokratin? Den
protesterade — och understödde
antisociali-sterna. När den stora konflikten kom
i februari föregående år manade dess
ledare arbetarne att i
parlamentarismens namn med hänförelse gå’ till
kamp för att återinsätta hela
Staaff-mdnistären till makien. För en viss
demokratisk form, som för övrigt
Amerikas stora republik reder sig utan, skulle
de alltså praktiskt uppge socialismens
mest bärande innehåll. De skulle
återinsätta kungsådrans bortgivare,
återinsätta tullkapitulanterna, återinsätta
kronojordens bortsäljare, och eventuellt
bortskänkare, återinsätta motståndarne
mot vetenskapens oeh undervisningens
samvetsfrihet.
I stället offrades försvarsfrågan.
Det försvarsprogram partiet knäsatte
skulle haft all möjlig utsikt att för
dryga kostnader skänka oss Belgiens öde.
Det hade troligen varit varit för svagt
för att kunna hejda ett angrepp, till
dess hjälp hann komma, men
tillräckligt starkt för att reta angriparen till
ödeläggelse av vårt land. Att partiet
nu godtagit ett starkare försvar har
skett mot dess vilja och blott för
tillfället samt framför allt — utan något
vederlag som det lönar mödan tala om.
Samtidigt har partiet röjt vissa, låt
vara ännu ej så många, tecken till att
även för egen del pruta på socialismens
grundsatser. Christiernsons ansats åt
tullvänlighet har rönt lika litet klan-
der som hans försvarsvänlighet rönt
mycket. Underlättandet av kronojords
försäljning genomsläpptes utan
gensä-gelse av hela gruppen. Mot förslaget
att sälja Carlbergs kungsgård slogs
an-drakammargruppen bra, men bland
motståndarne i utskott och kammare
saknades medlemmen av
förtroenderådet A. C. Lindblad. Hr Rydén, också
medlem av rådet, motverkade förslaget
att rädda religionshistorien från
teologerna. När Hallén motionerade om
biograferna, desavuerade han de
socialdemokrater (och icke-socialister),
som yrkat på kommunala biografer.
Att nu ej tala om stadsfullmäktigen
Örnes stora anlopp mot statsdriften,
vilket tyckes ha väckt blott ringa
gensä-gelse.
Man antyder, att i de hemliga
dokument som angiva villkoren för
samarbetet med liberalerna, skall finnas krav
på socialistiska garantier.
Oeftergivliga äro dock dessa krav icke, det
framgår av partikongressens beslut, och inga
programpunkter i världen kunna göra
personer, som tidigare förnekat eller
motarbetat dessa punkter, till ivriga och
framgångsrika försvarare därav.
Det är just under ovannämnda
kompromiss, under ovan antydda
utveckling, som riksdagsgruppens beslut mot
medlemmarnes röst- och yttranderätt
sätter punkt och sigill. Beslutet är ju
å ena sidan tillkommet för att avstyra
allt fronderi, som kunde skada
samarbetet med de liberale. Å andra sidan
ha just gruppens varmaste
försvarsvän-ner måst lova, att icke rösta för
åtgärder, som de finna nyttiga» och nödiga
för landets trygghet eller tillvaro.
Slutligen ha båda sidorna förnekats
samvetsfrihet. Rickard Sandler uppges oe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
