Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1915 - Schlyter, K. D. J.: Karl Staaff och högsta domstolens arbetsbörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhet i rättsskipningen medför, att det
för parterna i de fullföljda målen, och i
all synnerhet för de svarandeparter,
som av klagandena dragas upp till
högsta domstolen, ofta är en verklig olycka
att. nödgas processa inför denna
domstol.
Då, som sagt, alla tidigare åtgärder
för att. råda bot på detta
missförhållande visat sig fruktlösa — dessa åtgärder
hava till väsentlig del gått ut på att
undan för undan öka arbetskrafterna i
domstolen, så att man nu nått eller
snarare överskridit det yttersta måttet för
en högsta domstols lämpliga omfång i
ett land med våra dimensioner — såg
man sig nu ställd’ inför
nödvändigheten att radikalt’ bryta med hittills
gängse uppfattning om varje enskild
parts rätt att gå med sina. mål genom
alla tre instanserna: från underrätt
genomi hovrätten till högsta domstolen.
Man har också fort nog blivit tämligen
ense om att de enskilda parterna. för sin
privata räkning icke böra kunna göra
anspråk på en fullständig prövning av
sina mål i mera än två instanser.
Tillträdet till den högsta instansen måste
vid dessa förhållanden ordnas med
hänsyn framför allt till det allmännas
intresse av att äga ett högsta organ för
upprätthållandet av enheten i
rättsskipningen och för befordrandet av den
allmänna rättsutvecklingen. Värdet av
varje förslag till lättande av högsta
domstolens arbetsbörda måste därför
granskas och bedömas ur synpunkten, hur
det ställer sig till dessa domstolens
främsta uppgifter. För dem måste de
individuella intressena träda i
bakgrunden.
Med denna utgångspunkt är det
tydligt, att dén mest rationella åtgärden
till begränsande av högsta domstolen»
arbetsmaterial vore att förbjuda part
att söka ändring i hovrättens
bedömande av vad som skall anses faktiskt
bevisat i ett mål, så att högsta
domstolens uppgift, endast bleve att på det
sålunda av hovrätten fastställda sakläget,
tillämpa vad den anser vara gällande
lag, eller såsom, det också uttryckes-..
högsta domstolens prövning bör
begränsas till själva rättsfrågan i målet.
Denna tanke synes numera omfattas med
allmän sympati. Såväl
justitieministern och lagrådet somi riksdagens
lagutskott hava uttalat sig för densamma,,
men alla, äro också ense därom, att
principen icke låter sig genomföras
annat än i samband med en
genomgripande reform av hela vårt
rättegångsväsende. Då en sådan icke kan tänkas
bragt i hamn. inom det närm&ste
decenniet, men det nuvarande olidliga
tillståndet ju icke kan få fortfara, har det
varit nödvändigt att, med åsidosättande
av enskilda parters intressen i
särskilda fall, efter rent yttre kriterier
verkställa en gallring bland de mål, som få
dragas under högsta domstolens
prövning, så att de, somi släppas fram,
kun-nai bliva avgjorda inom rimlig tid.
Angående den lämpliga principen för
detta avskärande av vissa mål från
fullföljd hava meningarna gått i sär.
Förslaget att från fullföljd utesluta
ekonomiska mål under ett visst värde
(”summa, revisibilis”), vilket framfördes
i den aktuella diskussionen 1904 av ert
bland den svenska liberalismens allra
främsta jurister, justitierådet Marks von
AVilrtemberg, har sedermera; vunnit
anslutning från representanter för olika
partier, även i stor utsträckning från
det liberala. Sålunda förordades syste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
