Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1915 - Schlyter, K. D. J.: Karl Staaff och högsta domstolens arbetsbörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mel i riksdagsdebatterna 1907 och 1913
av framstående liberala
andrakammar-ledamöter, liksom också i år bland
andra den Staaffska. regeringens
justitieminister, hr Sandström, och av ledande
liberala tidningar ”G. Ii. T.” ävensom
”D.’N.” genom hr Tjerneld uttalat sig
för detsamma. Men förslaget har
också bekämpats från skilda håll ulan
hänsyn till parlifärg. exempelvis
av förstakammarhögerns ledare, hr
Trygger, ulan att frågan dock
utnyttjats i partipolitiskt syfte av någon före
hr Staaff. Till det nu framlagda
rege-ringsförslaget om avskärande från
fullföljd av förmögenhetsrättsliga mål
angående värden under 1,500 kr. anslölo
sig också i lagutskottet, förutom högern,
tre av utskottets fem liberaler, däribland
riksdagens expert på processrättens
område, professor Alexanderson, samt
två av de tre socialdemokraterna.
Däremot förordade två av liberalerna i
stället den s. k. konformätetsprincipen
—-enligt vilken mål cj få fullföljas lill
högsta domstolen, när underrätti och
hovrätt varit av samma mening — medan
hr Lindhagen icke kunde förmå sig att
acceptera någondera av dessa linjer.
Efter denna utskottsbehandling hade
man väntat, att striden i andra
kammaren skulle komma att; slå mellan
summa revisibilis och
konformitets-principen. Denna senare hade
nämligen av de båda liberala reservanterna
utformats till lagtext, inpassad i
lagförslaget, vilket omfattade även flera andra
åtgärder, därom utskottet stått i
huvudsak ense. Vid 1 § i det
föreslagna nya 30 kap. rättegångsbalken upp-
stod emellertid en principdebatt om
förslaget i dess helhet, en debatt i vilken
de nämnda båda liberalerna, hrr Schotle
och Pettersson i Södertälje, yrkade
bifall till utskottets förslag, medan hr
Staaff överraskade med att yrka avslag
på det hela.
På hr Staaffs argumentering för detta
yrkande förbjuder utrymmeti alt här
närmare ingå. Den blev för övrigt
avskilda; talare tillräckligt belyst under
debattens fortsättning. Jag kan dock
icke underlåta att fastslå det
intressanta fenomenet, alt medan lekmannen
Sven Persson till stöd för sin
ståndpunkt — att: av de två enligt; hans
mening onda tingen summa revisibilis och
konformitelsprincipen föredraga summa
revisibilis såsom det; minst onda —
åberopade torra, ur verkligheten hämtade
rättsfall, som varit refererade i ”Nytt
juridiskt arkiv”, juristen hr Staaff sökte
tala till kammarens känslor genom
tendentiöst uppkonstruerade exempel pä
mål, som enligt regeringens förslag
skulle få fullföljas till högsta domstolen eller
därifrån utestängas. Alla dessa
exempel voro så tillrättalagda, att enligt de
båda liberalernas konformitetsprincip
de ömmande fallen skulle fått gå fram
men icke de andra. Och i anledning av
en av utskottet förebragt statistisk
utredning angående verkan på olika
yrkesgrupper av de föreslagna
bestämmel-serna om summa revisibilis frågade
talaren patetiskt, ”om några tablåer i
världen skulle kunna övertyga denna
kammare om atl de ringa och
obemedlade samhällsmedlemmarna äro de, som
ha de stora processerna t. ex.
angående väldiga ’jordv^dder eller de störa
kreditmålen” etc. Något så
orimligt har ingen människa påstått, än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
