Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1915 - Schlyter, K. D. J.: Karl Staaff och högsta domstolens arbetsbörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vara, såsom hr Staaff uttrycker
del, ”tillräckligt bäriga”, för att åt dem
redan nu skulle kunna anförtros att
säga sista ordet i den s. k. ”sak-" eller
”bevisfrågan” även i mål angående de
störsla ekonomiska värden, än fastmera
därpå, att ett åtskiljande av ”sakfråga”
och ”rättsfråga” förutsätter en sådan
revolution i svenskt juristtänkande och
svensk utslagsskrivning och medför så
många konsekvenser i avseende å
procedurens anordnande, att uppgiften
torde bliva en av rättegångsreformens
svåraste och i varje fall måste kräva en
så avsevärd tid för sitt genomförande,
att det skulle vara meningslöst att söka
nu bryta ut denna fråga ur den
allmänna reformen till separat lösning.
5. Även konformi tets
principen borde komma till en
mera fullständig
genomarbetning. Hr Staaff ställde sig,
förklarligt nog, synnerligen tveksam inför
de två liberala reservanternas förslag
om konformitetsprincipens användning,
i det han uttryckligen förklarade, att
han icke ville slå sig till riddare för
densamma1. Men skulle ett avskiljande
i betydande grad av mål bliva
nödvändigt, ansåg han, att man borde tänka
även på denna utväg.
Tack vare att hr Staaff icke lyckades
få andra kammaren med sig på
avslag i den första omröstningen, blev
kamlmaren i tillfälle att senare på dagen
ingå i realitetsbehandling även av
kon-formitetsprincipen. Denna blev härvid
av kammaren förkastad med 119 röster,
som1 avgåvos för summa revisibilis, mot
45. Av dessa siffror,
sammanställda med ett. uttalande av hr Sandler före
omröstningen — han hade på
förmiddagen röstat för avslag, men ställd i va-
let mellan konformifetsprincipen och
summa revisibilis föredrog han den
senare — torde man. kunna sluta, att
kammarens socialdemokrater på denna
punkt nog så mangrant slutit upp
kring sina representanter i ufskottet,
hrr Sven Persson och C. E. Svensson.
I varje fall har andra kammarens
överväldigande majoritet visat sig icke
vilja sälta konformitetsprincipen
framför summa revisibilis. Hr Staaffs
försvar för att slumpen emlellanåt
skulle få avgöra, om ett mål finge
fullföljas eller icke, hade tydligen icke ha fl
kammarens öra.
Med sitt nämnda beslut har andra
kammaren i själva verket reducerat
frågan om summa revisibilis från den
högviktiga principfråga om allas 1 i
k-het inför lagen, vartill hr Staaff
sökt blåsa upp densamma, till den
processtekniska lämplighetsfråga den i
verkligheten är. Ty man måste ju giva
hr Staaff rätt därutinnan, att o m
summa. revisibilis kränkte likheten inför
lagen, konformitetsprincipens stora
olägenheter ur andra synpunkter dock
vore att föredraga framför en sådan
kränkning av en bland rättssamhällets
grundvalar.
6. En progressiv summa
revisibilis. Det sista medel, hr
Staaff gav anvisning på såsom förtjänt
att tagas under övervägande,
betecknades av honom såsom ”en utväg, som, tar
sin utgångspunkt från vad talaren
kallat det relativa värdet, förhållandet
mellan tvisteföremålet och partens
ekonomiska förmåga.” I dessa ord lär icke
kunna ligga något annat än en
anvisning på införande av en progressiv
skala, enligt vilken summa revisibilis skulle
sättas till olika belopp allt efter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
