Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1915 - Larsson, Oscar: 1914 års idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats i samhället. Den vill göra den
till ett medel men ej till livets mål.
Får det moderna förvärvsbegäret,
som ej åsyftar en kulturell utveckling
utan endast går ut på
penningförmögenhetens förökande, göra sig fritt
gällande, så innebär detta med
nödvändighet en ofrihet för de stora breda lagren
och en kulturell tillbakagång. Det
måste därför i det helas intresse hållas
tillbaka. Socialismen kräver för att tala
med Kjellén en ”koncentration av
statslivet” men i individens intresse.
Ty väl att märka: För prof. Kjellén
är denna koncentration av statslivet
själva livets mål. Han måste ock
därför skänka sin beundran åt den stat,
som på ett givet tecken lättast kan få
ned hela nationen i löpgravarna. Ty
detta, är bevis på ”plikt och ordning och
rättfärdighet”. Gentemot staten har
individen ingen eller föga rätt.
Mot denna militaristiska
koncentration av statslivet må sättas följande
uttalande av Kant, som bildar
socialismens orubbliga etiska motivering:
”Människan som förnuftig varelse
existerar uteslulande som mål i sig själv.
Allt annat i naturen kan brukas som
medel, hon allena för aldrig bliva blott
och bart medel för en annans vilja.”
Inför detta budord måste även staten
känna sin begränsning.
Från socialistisk synpunkt har staten
betydelse endast för så vitt den förmår
förverkliga den mänskliga
personlighetens frihet och likställighet. I och för
sig har staten ingen betydelse. Den är
ett medel ej ett mål.
Socialismen sätter ej heller
individualism och en koncentration av statslivet
som varandras motsatser. Socialismen
innebär visserligen å ena sidan en
inskränkning av den enskildes
ekonomiska ”frihet”, men å andra sidan en
på denna inskränkning vilande u t
-sträckning av den andliga eller
kulturella friheten. Och härmed
ha vi nått fram till den enda hållbara
frågeställning av hithörande problem:
en högre eller lägre art av
individualism, en.ekonomis k eller
kulturell individualism?
Valet kommer icke att stå mellan
”individualism” och socialism. Den
senare är en högre art av den förra. Den
är potensifierad individualism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
