Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1915 - Lagerlöw, Signe: Strindbergstragedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ”går” kan växla från 50 ända till
100 kvällar. En annan recensent säger
lika öppet att Intima teaterns direktör
efter sitt framförande av Oväder
synbarligen förlorat ”sitt goda grepp på
publiken”. Ja, Strindberg föll igenom
— publiken uteblev — och det är med
all tydlighet teatrarna som här begått
misstaget, att välja olämpliga program.
Vi ha kommit därhän. Det är
publiken, denna viljelösa, odeciderade ström,
som tanklöst böljar in varhelst en
nöjenas sugvirvel finnes — det är denna
publik som skall leda, bestämma,
avgöra, skriva program, välja — ehuru
den icke väljer — och från sitt
svallande djup släcka de stjärnor som
upplysningen söker tända över deras huvuden.
Det är denna publik, som; går på teatern
för att få bättre aptit till supén, som
skall stänga konstens tempel för det
högsta, som griper, upplyser och
kanske oroar, för att i stället öppna dem
för det som stojar, muntrar upp, är
befängt och underlättar digestionen. För
deras skull skall vårt lands främste
dramatiker, som levat för att ge detta land
sitt snilles bästa skapelser, falla i
glömska, skola framstående skådespelare
nödgas avstå från sina bästa roller,
skall folket hållas i andlig hungersnöd,
mörkret utbreda sig, entusiasmen
förtvivla, gränsen mellan gott och dåligt,
mellan äkta och artificiellt utplånas.
Spökhotellet i stället för Oväder. Två
man om en änka i stället för Fadern —
det befängda i stället för det djupa, det
glada i stället för det sanna — och,
gudskelov, så är man inne i jämvikten igen,
inne i det välgörande, angenäma
fnitt-ret åt ingenting, som utan störande
rubbningar kan fortsättas från
teatersalongen till supébordet å Metropol eller
Anglais.
Att greppet blir osäkert på denna
publik må vara en idealist tillgivet.
Yttrandet är emellertid fällt och
innehåller en djup sanning. Men är icke detta
samtidigt att taga parti för publiken
mot teatrarna, att komplimentera den
förra oförtjänt och misstänkliggöra de
senare ännu oförtjäntare? Vore det icke
naturligare att kritiken vid åsynen av
en sådan publik erinrade sig sin
uppfostrande betydelse och vid åsynen av
en sådan teater som exempelvis Intima,
vilken satt sin uppgift och hållit sin
nivå anmärkningsvärt högt, sökte göra
gemensam sak med dess strävanden och
i sin mån hjälpte den att genomföra
det värv den satt sig före.
Det är icke nog med en lojal kritik
— utgången av Strindbergssäsongen i
Stockholm visar det allt för väl — den
måste även vara entusiasmerad,
oför-truten, konsekvent, den evigt klara
ljusbryggan mellan folk och kultur. Man
har sett, att den äger makt, om den
vill, att leda strömmarna.
Sverge har en stor dramaturg. Låt
oss behålla honomi, åtminstone tills vi
få något bättre! Låt honom bli känd,
innan han blir klassisk! Kämpa för
det! Kämpa och stöd den som
kämpar med.
Kritiken var icke maktlös, när det
gällde att driva en ung Strindberg i
exil. Är den mera maktlös nu, när det
gäller att rädda, den europeiskt
ryktbare Strindberg från glömska och död
i hans eget fädernesland?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
