Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Nyman, Alf.: Demokraten Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den mer reserverade och
individualistiskt obstinatare: frihet, jämlikhet, och
självständighet.
Frihetsprinci-pen utsäger härvid, att ingen kan
tvinga mig att vara lycklig efter hans
recept, liksom icke heller att lyda de
lagar, till vilka jag icke givit mitt bifall.
Därför har det s. k. landsfaderliga
regeringssystemet (imperium
pater-n a 1 e) en oförsonlig motståndare i Kant.
Ty i detta behandlas undersåtarne som
en skock barn och omyndiga, vilka
varken ha förstånd på vad som gagnar eller
skadar och som därför i spak och
tacksam undergivenhet böra följa de
föreskrifter landsfadern i klarsynt välvilja
delgiver dem. Tyranner — av
människovänlighet: så kunde man formulera
Kants tanke. Att giva folket välvilja,
där det endast fordrar rätt — det är
det största och mest upprörande
moraliska underslev, som kan begås. Det är
att räcka stenar i stället för bröd.
Jämlikhetskravet innebär hos Kant
närmast likhet inför lagen. Ingen kan
tvinga mig — utan genom lagen.
Men lagens Janushuvud riktar också
mot denne sin stränga mask. Genom
lagen har jag också en hållhake på den
som tvingar mig.
Däremot betyder detta jämlikhetskrav
ingen likhet i förmögenhetsvillkor —
här råder den ”fria konkurrensen”!
—-men väl i civilt avseende. Kant är
svuren fiende till allt vad stånd och
stånds-privilegier, förläningar och adelskap
heter — den förste k 1 a r e demokraten i
tysk bildningshistoria. På den punkten
är han orygglig. — ”Ur denna idé om
människornas likställighet inom
samfundet framgår nu också denna formel:
varje samhällsmedlem måste kunna
stiga till varje värdighet inom detsam-
ma, som kan tillkomma en undersåte
och vartill hans talang, hans flit och
hans goda lycka kunna föra honom;
och inga medundersåtar få i kraft av ett
ärftligt prerogativ (såsom
privilegia-ter för ett visst stånd) slå i vägen för
honom för att evigt hålla honom och
hans efterkommande nere under
detsamma.” Detta är hans ständiga tema.
Vädjobanan skall ligga öppen för alla
— och samma startbetingelser! Vad vill
för övrigt bördsföreträden sägia>? Det är
väl ändock i all rimlighets namn de
personliga förtjänsterna och talangerna,
som ytterst berättiga- till innehavet av
vissa värdigheter — och sådant ärvs väl
icke från far till son? Vad skulle man
säga om en ärftlig professur,
exempelvis? Icke skulle man sända
den unga intelligensen till ett
universitet, där sådana florerade ...
Som trea i det rättsfilosofiska
klöverbladet sätter Kant den borgerliga
självständigheten. — ”Att icke ha någon an^
nan medborgares godtycke utan sina
egna rättigheter och krafter såsom
medlem i samfundet att tacka för sin egen
existens och sitt uppehälle” — att
”vara sin egen herre” och icke ligga någon
ekonomiskt till last: först under denna
betingelse blir friheten frihet och
jämlikheten jämlikhet. Här går också
gränsen för rösträtt. Vad därunder är, är
icke skickat att deltaga i lagstiftningen.
Dock skall den lagliga möjligheten även
stå dessa till buds att kunna arbeta sig
upp ur det passiva tillståndet till ett
aktivt, självständigt; här får ingen
spärrbom läggas.
Denna självständighet är väl värd att
köpas med arbete. Den står heller icke
alt få för annat pris. I denna sak kan
Kant komma med en överraskande mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
