Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Nyman, Alf.: Demokraten Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”en i en affekterad humanitet
bottnande hjärtnupenhet”. Det är emellertid
den ädla halstarrighet i principer, som
är all följdriktig idealisms kännetecken
— idétrohetens insignier. Det ligger
något av samma pansrade skönhet över
Kants rättsvärld som: över vissa
italienska och tyska 1600-tals-mästares musik:
fugatosafsens omutliga logik, där
skönheten icke blir mindre, därför att de
olika stämimorna bränna samman
ibland. . . Det är en hårdhet för idéns
skull, som kommer livet till godo. När
det gäller ting som. allmän och enskild
rättvisa kan pedanteri och punktlighet
för en gångs skull vara på sin plats.
Kant är i grund och botten demokrat
av r ä 11 s i v e r, icke av varkunnelse
och medkänsla. I det oryggliga
huma-nitetskravet står han på samma linje
som den modärna socialdemokratien,
om än välfärdsmotivet icke är
pådrivande. Den socialistiska programpunkten
om lika rättigheter och skyldigheter för
alla har han uttalat så eftertryckligt
som möjligt. — Det skulle också varit
underligt, om denna djupgående andliga
frändskap för all framtid skulle
förblivit en hemlighet för vederbörande — att
m o t-parten gjort sitt mesta möjliga för
att förhemliga eller avdämpa det
ledsamma förhållandet faller av sig själv.
Kant har nog litet onödigt länge för den
socialdemokratiska intelligensen stått i
straffkåpa som ”borgerlig sofist”.
Annars borde väl hans illa beryktade
kos-mopolitism och hans djupsinniga och
hjärtligt menade antimilitarism ha fäst
uppmärksamheten vid honom. Likheten
går djupt. När en avancerad
socialistisk intelligens (Conrad Schmidt)
formulerar demokratiens ”humanitetsideal” på
följande sätt: — ”fri, obehindrad ut-
veckling av alla mänskliga anlag i ett
av den samhälleliga viljan planmässigt
ordnat samfund”, — så frestas man tro,
att man har med elt Kant-c i t a t att
göra. Samma sak, om man tager en av
socialismens klassiker.
Socialdemokratiens yttersta mål, ullalar Marx i elt
brev mot Michailowski, utgör detta: —
”en ekonomisk samhällsordning, som
samtidigt med den största möjliga
utveckling av de samhälleliga
produktionskrafterna skall garantera den
högsta möjliga utveckling a.v människan.”
Märk den kärna av kantianism, som
detta program innesluter! Individens
fria och allsidiga utveckling är även
Kants etiska passion. Dit syftar hela
den statliga rättsordningen med lagar
och förbud, dit statsmaktens
treklyvning — dit hör framför allt etikens
ord, att människan aldrig får
behandlas blott som medel utan alltid tillika
som ändamål.
Den ömsesidiga igenkänningsakten
har också tagit sin början. Nykantianen
Karl Vorländer har länge arbetat på att
under det traditionella Kant-porträttet
och dess godmodigt akademiska
påmål-ningar skrapa fram de oförfalskade
dragen av den man, som uttalat, att
statsmaktens fastslående av vissa orubbliga
dogmer på vetenskapens och
religionens område är ”en förbrytelse
mi o t människonaturen, vars
bestämmelse just består i
fortskridande”. Den socialistiske teoretikern
Wolt-mann har från motsidan påpekat Marx’
och Engels’ nära samband med
förnufls-krifikerns humaniletsivran — och ingen
mindre än Eduard Bernstein har på
sistone ställt sig på kantsk botten. I
striden om den ”materialistiska” och
den ”noologiska” historieuppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
