Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Hedmansson, Karl: Europas kulturproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kultur; på sin höjd kvasikultur. Ty med
kultur förstå vi ett socialt gott, en
kraft, varav hela världen får del till
skapande och växt utöver sig själv. Och
tavlan visar ju nästan bara två ting!
Kapitalismen är det första. Denna är
blott kvasikultur, ty den ger icke världen
växt, utan blott sig själv. Visserligen är
den en kraft av starkaste slag, men dess
begränsning är, att den undervärderar och
undertrycker livets starkaste kulturkraft:
arbetet.
Dgt andra är militarismen: Denna är
antikultur, ty förutsättningen för dess
berättigande den politiska rivaliteten mellan
folken, är emot vaije kulturbegrepp.
Dessa två samhällsvärden äro de som
starkast träda fram i bilden; och inom dem
eller underordnat dem ligger det övriga,
som är kultur eller okultur i världen.
Det som är kultur ligger sålunda
bundet eller är blott till en viss grad fritt i
kapitalismen och militarismen. Och det
som är kultur har sin raison d’étre i kraft
av dessa två.
Det materiella arbetet, produktion av
förnödenheter för människornas livsbehov,
vetenskapen, tänkandet, dikten och
konsten; allt detta, som är kultur, sålunda
dugligt att ge människorna ett nytt
krafttillskott utom dem själva, detta hämmas i sin
utveckling eller föres till dels på
sidovä-gar, på. grund av alt samhällsbildens
karaktär framförallt får silt uttryck i
kapitalism och militarism.
Å andra sidan äro fattigdom,
söndringen mellan folken och klasserna,
förtrycket, fåväldet och tronerna, allt detta, som
är olcultur eller negativa samhällsvärden,
betingade av att kapitalism och militarism
finnas till.
I krigets blixtbelysning se vi denna
bestående kultur, som ju efter skärskådan
icke gör skäl för namnet, söndras inom sig
själv och bryta ned snart sagt allt, som
kan förstöras. För människorna är detta
verk förlust, för så vitt icke också
hörnstenarna, d. v. s. raseringens orsaker och
uppehållande krafter nedbrytas eller
försvagas. Inför detta få vi emellertid bida
tiden.
Men samtidigt med raseringen av
materiella kulturvärden pågår en omvärdering
av kapitalislsamhällets som grundläggande
fastslagna värden, en omvärdering som
innebär ett frö till själva hörnstenarnas
störtande, och vilken vi socialister må
utnyttja, under det vi bida tiden.
Det förnämsta av dessa värden i det
bestående samhället är ovedersägligen den av
alla regeringar omfattade principen om
privat äganderätt och enskilt initiativ som
grundval för mänskligt framåtskridande.
Ovan denna princip slår i allmänhet ingen
lag i samhället; begreppet statsnytta
sammanfaller med statens ekonomiskt sett
livskraftigasle folkgruppers tillfälle och
förmåga alt produktivt förvalta jord och
kapital. Drivkraften för denna produktiva
förvaltning är konkurrensen, en
arbets-princip, som medför största möjliga
stegring av produktionen och frambringar de
kvalitativt bästa värdena. För staten
finnes emellertid ett högre ändamål, och detta
är bevarandet och utvidgandet av staten
själv. För detta ändamål har staten
mili-tarismen och kriget såsom medel, en
institution och en verksamhet, som stå i
samhällets tjänst för befordrande av samma
statsnytta under utomordentliga
situationer som den privala äganderätten och
initiativet under normala förhållanden. Under
den pågående jätlekampen har dock
statsnyttan kommit i konflikt med de normala
förhållandenas stalsnyttebefordrare. Ty
kriget har visat, att staten har behov av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
