Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Hedmansson, Karl: Europas kulturproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat, än att de ekonomiskt sett
livsdugligaste folkgrupperna genom konkurrens och
enskilt initiativ förmå skaffa sig kapital
och egendom. Statsnyttan fordrar nu
framför allt att alla folkgrupper få sitt dagliga
bröd, något som konkurrens och privat
initiativ hotat att omöjliggöra.
Detta är den radikalaste omvärdering av
ett erkänt värde, som överhuvud taget är
tänkbar, om man besinnar, att
omvärderingen är gjord spontant av statens egna
makthavare. Det är onödigt att erinra
om de uttryck för denna omvärdering, som
kommit till synes inom de flesta av
Europas länder, krigförande och neutrala, bland
de förra särskilt Tyskland, men del må
slås fast, att omvärderingen innebär ett
avståndstagande från kapitalistisk
samhälls-åskådning till förmån för socialistisk.
I vad mån detta kan inverka på
statsmakternas handlingar i fortsättningen,
sedan freden återställts, är vanskligt att
profetera om, men förvisso skall den radikala
omvärderingen sätta djupa spår i
människornas tankeliv och mottagliggöra
hjärnorna för socialismens ekonomiska
princip.
Världskriget har emellertid medfört
omvärderingar även på det andliga området,
omvärderingar, som i eminent grad gör det
pågående kriget till elt Europas
kulturproblem.
För belysningen härav går det dock icke
längre att behålla bilden av en kultur i
rörelse och raseri, sedd i krigets blixtbelysning.
Vi måste lämna generaliseringen och fästa
blicken på de kämpande folken, vart för
sig.
Må vi först faslhålla begreppet om kultur
som elt socialt och allmännyttigt gott, en
kraft, som varken är individuell eller
nationell, utan snarast universell. Till
människornas gemensamma kraftkälla av kul-
tur ha alla nationer bidragit i större eller
mindre grad, man kan därför knappt tala
(utom ur en mycket begränsad synpunkt)
om nationell kultur. Det är först vid
spörsmålet om de olika kulturlillskottens
kvantitet och kvalitet, som de särskilda
nationerna komma med i räkningen.
När nu kampen står just mellan de
slörsla kulturskapande nationerna blir
alltså frågan om vilken maktgruppering, som
skall segra, en kulturfråga.
Nu synes det emellertid icke vara så, att
en politiskt stark makt följaktligen
rymmer en motsvarande fond av kulturkraft,
ehuru den politiska makten kan befordra
eller försvaga ett lands kulturella växt,
beroende på statens egen inre gestaltning.
Ett litet lands bidrag till världskulturen
synes också vaia relativt) större än en
stormakts. Exempel härpå utgöra de
nordiska länderna och Belgien. Det lilla
Norge har i politisk och demokratisk
utveckling nått betydligt längre än de flesta
europeiska stater; dess näringsliv, som
genom naturens tvång, blivit baserat på
handeln, står i den allra yppigaste
blom-slring. Det är elt enastående kulturverk,
att den norska handelsflottan blivit en av
de största i världen, när det egna landets
import- och exportvaror icke räcka till för
befraktning åt mer än en bråkdel av del
samlade tonnaget. I fråga om vetenskap,
konst och litteratur har Norge dessutom
givit världen några av dess största genier,
som matematikern Abel, bildhuggarne
Sinding och Vigeland, diktarna Ibsen och
Björnson, musikern Grieg m. fl.
Förhållandet är detsamma i fråga om Nordens
övriga stater, liksom beträffande Schweiz,
Belgien och Holland. Alla dessa
småstater, söm inom Europas politik knappast få
elt ord med i laget, utån snarare
representera flöjten i den stora orkestern, äro dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
