Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Hedmansson, Karl: Europas kulturproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetet som medel uteslutande för
kapital-samling. Denna maktfilosofi bygger på
engelsmännen Spencers och Darwins teoiier om
naturkrafternas kamp och överför denna
via tyskföraktaren Nietzsche på det
mänskliga kulturlivet. Men kulturens uppgift är
framförallt att reglera och mildra den
häftiga intressekampen i naturlivet,
åtminstone vad det gäller människorna. Den tyska
politiska filosofin anvisar däremot
kulturredskapen som hjälp till att förbittra
denna kamp. Här ha vi ånyo en
omvärdering, och denna omvärdering gäller
människosjälens ädlaste blomma, humanismen
eller den etiska grundvalen för kulturlivet.
Denna filosofiska omvärdering,
statsnyttan som högsta etiska värde, förberedd av
den tyska ”myrstackens" kulturarbete,
gestaltad av Bernhardi, Rohrbach, Treitschke,
Ilarden m. fl., och slutligen tillämpad av
kejsaren och militarismen, har redan givit
världen bittra frukter alt smaka. Den
första var krossandet av det med kejsarord
fridlysta Belgien, som enbart i namnen
Verhaeren, Masterlinck, Henri Pirenne och
Ernest Solvay representerar några de
högsta samtida kulturvärden, liksom landets
skövlade städer gömt minnen och
minnesmärken av gångna tiders största kultur.
De andra frukterna äro av samma art;
attentat mot neutral handel och fredliga
människors liv genom minor och bomber
och slutligen kulminationen genom
förklarandet av de engelska farvattnen som
krigsområde, där besättningar och
passagerare från krigförande eller neutrala
staters fartyg hotas till livet.
I jämförelse med denna rörliga och
utvecklande kultur, vars alla frukter vittna
om mognad och omsorgsfull odling, är den
ryska politikens hörnstenar att likna vid
oarbetad sten. Ryssland är barbaren, den
obildade slagskämpen, men Tyskland är
den utstuderade kulturpiraten.
Så enkelt är det dock icke, att vi kunna
vara till freds med hoppet om
slagskämpens snara tillfrisknande från viljan till
ont, men vi må besinna, att inom det
ryska riket står demokratin och revolutionen
i växande, och dessutom ligger en
kompensation hos England och Frankrike av
både politisk och finansiell karaktär, som
varaktigt kan stävja barbarstatens
rovin-stinkter. De båda västmakterna
representera också det för kulturen värdefullaste,
nämligen fredsvilja, demokratisk
folkkaraktär och regeringsmakt samt de
yppersta statsrnannabegåvningarna. Inom dessa
stater ha vi heller icke sett till någon
omvärdering av det etiska kulturbegreppet,
tvärtom betona just de engelska
skriftställarna detta, liksom de franska betrakta
kriget som ett fullföljande av
revolutionstidens politiska syftemål.
Sett i stort är Europas kulturproblem
sålunda kampen mellan ”myrstacken” med
en rovfågel till herre och all växande
demokrati i världen, vars princip är arbetet
för livets skull.
I denna kulturkamp har den neutrala
världens demokrati och socialism aktier,
vars kurs faller och stiger under
drabbningarna. Men därför är också världsbilden
i krigets ljus en tavla, som icke är oss
likgiltig. Vi kunna vid studiet av densamma
samla erfarenheter och kunskaper för
lösningen av närmare liggande kulturproblem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
