Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Hedén, Erik: Engelsk och tysk imperialism. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dernas heroiska ålder. Vi röjde ej
portugisernas snille och alstrade ingen
Co-lumbus eller Magelhaen.” England:s
seger förklarar han närmast ur lyckliga
geografiska omständigheter. Ännu
mindre än han lovsjunger sitt eget folk
lovsjunger han erövring och krig.
Englands världsvälde har, säger han,
naturligtvis tillkommit genom krig, ja, har
förorsakat nästan alla Englands krig
sedan 1700-talets ingång. Men därav drar
han icke alls några tysk-Kjellénska
slutsatser om krigets biologiska
nödvändighet eller om naturnödvändigheten
för ett sunt och livskraftigt folk att
ständigt göra nya erövringar. Tvärtom
finner han det engelska koloniväldets
styrka, i motsats mot de tidigare däri, att
det ej i regeln tillkom genom
underkuvande av infödda folk utan genom det
egna folkets utflyttning till relativt
tomma trakter. Sättet att betrakta en
koloni som det koloniserande folkets
egendom tillbakavisar han alldeles.
Handelsintresset kan föda krig men
behöver ej göra det.
Ej ens Indien ha engelsmännen
erövrat. Det har erövrats ;av indiska
soldater, ehuru i engelsk tjänst. Det
engelska riket i Indien är principiellt ej
olika de stora indiska riken, som
grundats av muhammedanska invandrare
eller inhemska furstar, och vilar faktiskt
ej på Englands makt utan på indernas
mer eller mindre passiva gillande därav.
Över huvud äro ej engelsmännen en
särdeles krigisk nation. De ha i stort
sett ej drivits till Indiens erövring av
lusten att erövra. Ej heller har
handelsintresset varit drivkraften. I viss
mån har på senare tid erövringen skett i
fredens och den goda styrelsens, alltså i
det infödda folkets intresse. Ur syn-
punkten av Indiens intresse, ej av
Englands, måste ock det engelsk-indiska
väldet främst dömas. Intressant är, att
See-ly här kommer in på en jämförelse med
Tysklands idol, Fredrik den store, och
hans erövring av nya provinser från
fredliga grannar; han förkastar
alldeles dylik politik. ”Hade Pitt (Englands
statsminister) och lord Wellesley
(Indiens guvernör) i hemlighet
överenskommit att ersätta de förlorade
kolonierna i Amerika med ett herravälde i
östern, så hade en sådan idé enligt
den åskådning, som jag här utvecklat,
tillhört ett osunt och illusoriskt
politiskt system.” — På samma sätt
klandrar den konservative engelske
historieskrivaren Lecky Fredrik II :s samtida,
Englands nationalhjälte, den äldre Pitt,
därför att han sade sig älska ett
ärofullt krig, och ej gjort sig någon rätt
föreställning om det elände ett krig
medför. Treitschke åter prisar Fredrik
särskilt därför att han icke lät något
förbund eller fördrag avhålla sig från ett
erövringskrig.
Den som har en aning om graden av
heder och ädelhet i hela Europas
politik på 1600- och 1700-talen, kan förstå,
hur pass illa varje land skall stå sig, om
det dömes efter den stränga måttstock
Seely och andra engelsmän anlagt.
Tön-nies anför med förtjusning deras domar,
hela tiden utgående från, att dessa blott
passa England, vilket alltså indirekt
skildras som ensamt mörkt i en eljes
rätt ljus värld. Några direkta
osanningar säger han knappast och han söker i
regeln övervinna sig att medtaga fakta,
som tala till Englands förmån. Hur
han lyckats skola vi se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
