Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Hedén, Erik: Engelsk och tysk imperialism. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avbräck genom de nordamerikanska
koloniernas avfall. De engelska
historikerna äro de sisfa att förneka sitt lands
skuld däri. Redan under kriget fällde
ju den äldre Pitt orden: Det gläder mig,
att Amerika gör uppror; de amerikaner,
som fogade sig i orättvis behandling,
vore de bästa redskapen att göra alla
engelsmän till slavar — ord som kanske
tyska folket hade anledning minnas nu
senast på tal om Belgien. För övrigt
framhåller ock Seely, att självstyrelse
visst icke saknades i de amerikanska
kolonierna ens under förtryckets tid —
något som Tönnies underlåtit att
citera. Däremot skyndar han att påstå,
det England skulle använda samma
kolonialsystem som förr mot Amerika
ännu i dag mot Indien, Egypten och
Persien. Som bekant uppstod amerikanska
frihetskriget därigenom, att England
ville beskatta kolonierna utan dessas
hörande. Tönnies påstår alltså, att
England på detta sätt och för sina egna
utgifter beskattar Persien, som icke är
dess koloni mer än Mesopotamien nyss
var Tysklands, och som det tvärtom
måste låna pengar, samt Indien och
Egypten, vilka ej betalt eller betala ett
öres skatt till huvudlandet. Ett dylikt
påstående borde kugga en
statsvetenskaplig tentand i kandidatexamen. När
nu professorn uttalar det, kan han
emellertid ursäkta sig med, att han säkert
ej använder det av okunnighét utan av
andra skäl.
På tal om Indien är det lätt att
uppvisa en lång rad fall av oerhörd
hänsynslöshet och utsugning från Englands
representanter där. De förklaras till
någon del av den låga moraliska nivå,
vartill den tidens indiska folk självt
till följd av månghundraårigt förtryck
nedsjunkit. Att de skyldiga ställdes till
rätta i England, omtalar Tönnies. En
av de mest bekanta, Warren Hastings,
frikändes, men måste betala ruinerande
rättegångskostnader. Att han haft
stora förtjänster vid sidan av felen, är
tydligt. Tönnies anför en lång rad skarpa
uttalanden om hans fel från ledande
engelska historiker, därmed bevisande
hur kritiskt engelsmännen själva
betrakta honom, varpå han utropar: ”För
visso, en värdig nationalhjälte!”
Lika typisk är hans bevisning för att
England erövrat Indien av girighet.
El-jes vore, säger han, erövringen
meningslös. Den skarpt kritiske Seelys åsikt,
att den delvis kan ha orsakats av lust
att avskaffa inhemskt vanstyre, aktar
han ej värd att nämna. Då denna åsikt
tillskriver de av Tönnies så älskade
engelsmännen några goda motiv, faller
den naturligtvis utom räkningen. Och
så slutes beviskedjan: Engelsmännen
ha alltid handlat av girighet, ty ett
bättre motiv är hos dem ej tänkbart;
girighet är ett lumpet motiv; alltså äro
engelsmännens motiv alltid lumpna.
Vi ha småningom närmat oss det
senaste stora världskrigets tid: den tid då
England under åren före och efter 1800
stred mot franska revolutionen och
Napoleon. Man kan diskutera, om
dess-kamp därvid förtjänar vår sympati.
Brändes’ åsikt, att Napoleons seger mer
skulle gagnat världen, har i vart fall
det för sig, att då skulle världen ej nu
hotas av ett tyskt tvångsherravälde.
Säkert är, att Tyskland och Österrike ha
föga skäl att klandra England, eftersom
de gång på gång voro dess bundsförv
vanter och, mänskligt att döma, varit;
skäligen splittrade och . maktlösa stater
för närvarande, om ej (Ryssland och)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
