Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Hedén, Erik: Engelsk och tysk imperialism. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot Kina, då det med vapenmakt
på-tvang delta land opieinförsel. Minsta
ursäkt därvidlag kan knappast någon
engelsman uppleta. Också har
engelska regeringen erkänt sitt lands fel på
klaraste sätt i handling. Den har
påbjudit införselns gradvisa upphörande
inom få år. Tönnies omtalar detta med
en mycket sur min, som han lättar med
en undran, hur påbudet skall hållas.
Faktiskt har ej minsta skugga kunnat
kastas på engelska regeringens
ordhål-lighet, och den har motstått Englands
opieintressenters försök att kasta
skugga på Kinas. Om jag ej missminner
mig, har däremot England påskyndat
förbudets genomförande.
Endast i korthet må nämnas ett
annat krig mot Kina, säkerligen mycket
klandervärt, och ett grymt nedslående
av ett negerupplopp på Jamaika, varvid
likväl guvernören blev avskedad.
Jämförligt därmed är den bekanta
Dens-hawai-affären i Egypten. Några
engelsmän, som. skjutit halvtama duvor trots
förbud, grepos av infödingarna och
pryglades; dessa dömdes därför till höga
straff, några till döden. Ett närmare
omdöme är ej möjligt utan
undersökning av aktstyckena. Säkert är, att
egypterna ej hade rätt att taga straffet i
egen hand, men ännu säkrare att det
straff de själva fingo, var omänskligt
hårt.
Tönnies utbreder sig i allmänna
ordalag över det förtryck England utövade
å Joniska havets öar, som det under en
stor del av 1800-talet innehade.
Mycket möjligt att han har rätt. Säkert är
emellertid, att England frivilligt
överlämnade dessa av greker bebodda öar
till Grekland, en handling som just ej
har många paraleller i nationernas his-
toria. För att få listan på Englands
ogärningar längre angriper vidare
Tönnies dess stämning under
nordamerikanska slavlcriget, vilken verkligen
obetingat stod på slavstaternas sida, även
hos män av vilka man kunnat vänta
bättre. Att John Bright, frihandels- och
fredskämpen, modigt stred mot den
stämningen, omtalar Tönnies
erkän-samt, ty händelsevis motsatte sig denne
till följd av sin fredskärlek Englands
ingripande till förmån för Danmark, då
detta lemlästades av Bismarck. Tönnies
har ock antytt, att stämningen i
England delvis svängde, då slaveriet
upphävdes i Amerika, vilket först skedde
under krigets lopp. Särskilt gäller detta
arbetarklassen. Det bestämda sätt,
varpå Lancashires hundratusentals
bomullsarbetare togo nordstaternas parti,
ehuru deras hela existens hotades i och
med de bomullsproducerande
sydstaternas nederlag, tillhör historiens
vackraste prov på tillbakasättandet av egna
intressen för allmänmänskliga ideal.
För övrigt är det väl en rätt billig
begäran, att en nation skall dömas mindre
efter sina stämningar än efter sina
gärningar. Och Englands gärningar mot
nordstaterna, om än i detaljer ej
klanderfria, utmynnade i en av fredens och
rättens största landvinningar:
skiljedomen i Alabamafrågan. Tönnies
insinuerar att denna åtgärd från Englands
sida skulle framdrivits av fruktan —
fruktan för Förenta staterna som voro
sönderslitna av ett fyraårigt krig, och
vilkas flotta varit en munsbit för
England!
1 fråga om boerkriget överhoppar
Tönnies Gladstones tidigare erkännande
av boerrepublikernas självständighet,
ehuru de då vida lättare än sedan kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
