- Project Runeberg -  Tiden / Sjunde årgången. 1915 /
301

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1915 - Hedén, Erik: Engelsk och tysk imperialism. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

testanternas värn för ”den år 1630
upp-ståndna oron”.*

Sverges siällning var nu ytterligt
svår. Sachsen drev farliga intriger i
dess här och förklarade snart öppet krig,
ett steg som snart följdes av
Brandenburg. Detta gick så långt i eftergivenhet
att det efter Ferdinand II :s död valde
dennes likasinnade son till kejsare,
ehuru valet ej kunde ske lagenligt, och det
utån att fasthålla kravet på utfärdande
av en utlovad amnesti, vilket t. o. m.
Sachsen vidhöll. Så fick också
kurfursten, som alltid varit okrigisk och nu
därtill var sjuk, titeln kejserlig
genera-lissimus. Men hans land liksom
Sachsen led oerhört under svenskarnes
hämnande härjningar. Omsider slöt Georg
Wilhelm 1640 sin oberömliga levnad
och hans son Fredrik Wilhelm inställde
följande år alla fientligheter, varpå efter
svåra och långdragna förhandlingar ett
stilleståndsfördrag 1643 kom till stånd.
År 1645 ingick Sachsen ett liknande.

I det långvariga krig Sverge med
Frankrikes hjälp förde intog Bajern en
vacklande hållning. Redan under
Gustaf Adolfs sista år hade det
underhandlat om neutralitet, ehuru man ej vart ense
om villkoren; andra medlemmar av
katolska ligan hade däremot verkligen
slutit neutralitetsfördrag. Nu mot krigets
slut 1647 slöt verkligen Maximilian
stil-lestånd med Frankrike och Sverge men
uppsade det plötsligt gentemot den
sistnämnda makten, medan han ehuru
förgäves sökte bibehålla det med den förra.
Följden blev alt hans land uthärjades.

När så äntligen freden kom, vart det
naturligtvis de mest offervilliga, som

® G e i j e r, Svenska folkets
historia III (1836), s. 341 3).

lönades sämst. Pfalz återfick ej sin
förra- siällning, Hessen, som troget hjälpt
Sverge, vann föga, Sverge självt
förvärvade ej särdeles stora eller lätt
försvarade, ehuruväl eljes värderika
landstycken. Stora vinster inbärjades däremot
av det katolska Bajern, det förrädiska
Sachsen och framför allt av den stat,
som fört den allra mest vacklande
politiken, Brandenburg.

*



Sverge och Frankrike.

Det var ”den store kurfursten”
Fredrik Wilhelms förtjänst att det vunnit
så mycket. Karaktärsordet stor
förtjänade denne också hela sitt liv igenom
både medels sin inre styrelse och medels
sin lika smidiga som djärva
utrikespolitik. I vad mån denna leddes av stora
idéer eller’stor redlighet, skola vi se.

Närmast stod förhållandet till Sverge
på dagordningen. Under den tyskfödde
Karl Gustav, Sverges ende renodlade
erövrarkung, anföll detta Polen, därför
att detta i en officiell skrivelse förkortat
svenske kungens titlar med två i
stället för tre ”et cetera”. Brandenburgs
kurfurste var även hertig av
Ost-Preus-sen och därmed länspliktig under Polen.
Fredrik Wilhelm fann sig nu nödsakad
att 1656 erkänna Sverges konung som
sin länsherre i stället för Polens. Kort
efter ingick han vapenförbund med Karl
Gustav mot löfte att få stora delar av
Polen som självständig egendom. När
sedan situationen förvärrades för
svenske kungen, tvang han denne att fritaga
Ost-Preussen från länsförpliktelsen. När
slutligen Karl Gustav skulle draga till
Danmark, tryggade han den gjorda
vinsten genom ett fördrag med polske
kungen, vari denne avstod från sin över-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1915/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free